måndag 23 december 2013

God Jul


Min julhälsning i år visar ersättaren till tomtens släde. Därmed så kommer kommer också Rudolf med röda mulen och hans kollegor att äntligen kunna få åtnjuta julledighet.

Bussen har en motor på 360 renar.


söndag 8 december 2013

Över 50 bussbolag drabbades - ett blev utpekat

(Bussen på bilden har inget annat med texten att göra än att den är från det bussbolag jag skriver om.)

I torsdags och fredags drabbades södra Sverige, Danmark och norra Tyskland av storm - eller rent av orkan. I Sverige fick den namnet Sven. 

Sven drabbade trafiken hårt. Bland annat ställdes så gott som all tågtrafik i Skåne och Halland samt stora delar av Småland in. Färjor ställdes in, flyg likaså och även bussar i linjetrafik. 

Det har skrivits mycket om detta så det finns ingen anledning att jag också gör det. Men en sak vill jag ta upp. Många bussbolag körde under torsdagen och fredagen resor till tyska julmarknader. När de kom till Rødby så var det totalt stopp i färjetrafiken till Puttgarden. Anledningen var att det fartyg, där ScandLines har sin inte minst i jultetider lönsamma Border Shop, slet sig och lade sig hindrande i färjeläget i Puttgarden. Inga färjor kunde alltså gå.

Det finns många platser att bli strandsatt på. Jag har blivit det med tåg i Öxnered och jag har blivit det i Torup och Gnarp. För att inte tala om Herrljunga. Men ändå: jag vill många gånger hellre bli strandsatt här än i Rødby. Vad jag förstått består orten av ett jättestort färjeläge. Det lär också finnas en bensinstation där. Men det är nog också allt. 

Nu var det ett 100-tal bussar som kom till Rødby och möttes av besked att färjorna inte går. Inte heller fick de - eller alla de bilister som väntade - några besked om varför eller  hur lång tid det skulle ta. Det senare antagligen för att ingen visste. 

Där fick alltså bussbolagens gäster sitta i bussarna och vänta utan mat och dryck. Bensinstationens resurser var begränsade och den ensamme killen där grillade korv för allt vad han förmådde men det att försöka mätta 5 000 man med fem korvbröd och två korvar är inte lätt. Det är bara en som har lyckats med det vad jag vet. Och han lär inte ha varit i Rødby i fredags. 

Någon tipsade TT som citerades av Göteborgs-Posten.  De ringde upp MK Bussresors ägare och fick en kommentar. Ägaren led med resenärerna men det var inte mycket att göra. Vända gick inte heller. Rødby ligger på Lolland som är en halvö och den enda vägen norrut var blockerad av ett par lastbilar som krockat.

Någonstans på vägen blev det fel i informationen och många tidningar hade bara en kort notis där det bara nämndes att det var MK Bussresor som drabbats. De andra bussbolagen "glömdes bort".  Göteborgs-Posten som i alla fall inledde med att det var fler bussbolag gjorde en uppföljning och nu var det bara MK Bussresor som utpekades. Deras ägare gör dock ännu en gång ett bra uttalande. 

Men vad är det här för journalistik? Nu finns det ett bussbolag som helt utan egen skuld hamnade i en omöjlig situation. Liksom minst femtio andra. Men när folk får läsa att det bara var MK Bussresor, vad tror ni det blir för renommé för företaget. Här hjälpte tydligen inte att göra det enda rimliga: att vända hemåt igen när det blev möjligt och jag antar att gästerna får pengarna tillbaka. Dessa gäster är säkert om inte nöjda så i alla fall förstående för åtgärderna och tycker att bussbolaget handlat rätt utifrån förutsättningarna. Men vad skall andra som funderar på vilket bussbolag de skall anlita nästa gång tänka? 

Nu är säkert ScandLines en större annonsör än MK Bussresor. För ScandLines fjäskar man för. En enda tidning, Sydsvenskan, berättar om vad stoppet i färjetrafiken egentligen berodde på. Det är naturligtvis inte bra att det kommer ut att deras köptempel, köpskepp menar jag, är så dåligt förankrat att det sliter sig i storm. Det är säkert många som nu föredrar Fleggaard eller Calles eller allt vad de heter. Deras fastigheter finns i alla fall på fast mark.  Men ett relativt litet bussbolag i Skara kan man skriva om i en svår situation helt utanför deras kontroll. 

(Visserligen känner jag de trevliga ägarna till MK Bussresor sedan tio år tillbaka. Men det här blogginlägget är skrivet helt på mitt eget initiativ och jag har inte ens varit i kontakt med dem om detta.) 










torsdag 5 december 2013

Sven härjar - och bloggen har nått 140 000 sidvyer

I kväll passerade bloggen 140 000 sidvyer. Då är ändå cirka 15 000 inte medräknade i statistiken. Så tack skall ni ha och häng med även framöver. Jag har inte varit så flitig på sistone men det brukar variera alltsom lusten kommer och går. Skrivlusten alltså.

Just nu pågår stormen Sven utanför mitt fönster och vinterns första snö vräker ned. Så här såg det nyss ut från min balkong.


Fast det är ju inte så farligt hos oss. Vi har bara en klass 1-varning medan det för Skåne och Halland är en klass 3-varning som gäller. Trafikverket har i förebyggande syfte ställt in en massa tåg och den här gången verkar det ha varit en riktig åtgärd.

Veolia körde dock sitt Snälltåget från Stockholm med avsikten att komma till Malmö och var kaxiga mot SJ, som beslutat att ställa in sina tåg eftersom de inte skulle släppas fram hela vägen. Men kaxigheten försvann snabbt för nu står Snälltåget i Nässjö och kommer inte längre. Resenärerna lär få övernatta i tåget. De har lovat att hålla restaurangvagnen - eller Krogen heter det - öppen hela natten. Så vi lär få uppleva ett nytt under där två fiskar och fem kornbröd skall räcka till ett par hundra personer. För inte lär de lyckas att få någon att ställa upp med furnering mitt i natten i det här vädret.





torsdag 28 november 2013

Utgrävningar?

Utanför mitt fönster har det pågått utgrävningar i ett par dagar. Det såg ut så här:

 
 
 

Nu har man tydligen hittat det men sökte efter för just nu håller man på att fylla igen det man grävde upp i går. Visst vet jag att Borås är gammalt. Staden grundades av Gustav II Adolf år 1621. Dock gjorde han som alla duktiga konstnärer och stadsgrundare en kladd först. Den fick heta Göteborg, som alltså grundades samma år. Länge har jag försökt påvisa i min forskning att Gustav II Adolf grundade staden just här på berget där i dag stadsdelen Kristineberg ligger. Så jag väntade på de arkeologiska bevisen på att jag hade rätt och kanske skulle bli hedersdoktor vid Borås Högskola.

Men tyvärr... Jag pratade med killarna som grävde och de berättade att de håller på att lägga om vägbanan som sjunkit och var gång det regnar lite grann bildas en stor sjö utanför min ingång. Så nu har det förhoppningsvis rättat till detta och min isolering har brutits. Så länge de jobbat har det nämligen inte gått att köra bil fram till porten. Mot den bakgrunden är det berömvärt att jobbet gått snabbt.






onsdag 27 november 2013

Nu är gamla 45an åter på Volvo-museet

Det var lite stökigt i år med gamla 45ans uppställning på Volvos museum i Arendal utanför Göteborg. Först ville de ha bussen men sedan skulle det bli lite stökigt i samband med en planerad ombyggnad så de ville de inte ha den. Men än en gång ändrade de sig så den 25 november körde vi ned bussen från uppställningen utanför Borås till Arendal.

Gamla 45an är en Volvo B513 med SKV-kaross från 1945. Bussen tillhörde en gång SJ i Hässelby utanför Stockholm. Efter en allvarlig krockskada i slutet av 1950-talet skickades bussen till SJ:s huvudverkstad i Örebro för reparation. Där gjordes den i ordning i syfte att användas som museibuss, men ödet ville lite annorlunda. Den kom att ställas upp i ett garage i Dalsjöfors utanför Borås, där den blev mer eller mindre bortglömd. Men 1981 skulle garaget rivas och då bildades en klubb bland SJ:s bussförare i Borås för att bevara den - Klubb Gamla 45an. Bussen ägdes fortfarande av SJ och var med över till Swebus, men 2004 fick klubben köpa den för det facila priset av 500 kronor plus moms. Men då hade klubbens medlemmar lagt ned tusentals arbetstimmar på att hålla bussen i ordning.

Ibland undrar man över ödet. Om inte den här krockskadan hade inträffat hade bussen antagligen fått rulla fram till högertrafikens införande 1967. Därefter hade den liksom så gott som alla andra bussar som redan rullade på övertid skickats till skrot.  Men nu ville ödet annorlunda och den har fått ett rejält förlängt liv.

För ett par år sedan hörde Volvo-museet av sig och undrade om de fick låna bussen under vinterhalvåret, då klubben ändå inte använder bussen och den står uppställd i ett kallgarage en dryg mil utanför Borås. Det var naturligtvis en winwin-situation: bussen fick stå varmt och museet fick en pärla att visa upp. För övrigt Volvos första busschassi med dieselmotor som såldes till kund.

Innan vi kunde köra ner bussen måste den besiktigas. Så här står den i väntan på besiktning utanför Besikta vid Ramnaslätt.
Besiktningen gick bra. Ett par muntliga påpekanden men inget på papper. Besiktningskillarna blev eld och lågor när de såg den gamla fina bussen och i synnerhet blev han som fick i uppdrag att provköra den efteråt glad.

I måndags, den 25 november, var det så dags för fyra medlemmar i klubben - Bror, Dennis, Rune och jag - att stiga upp tidigt för att köra ned bussen. Det vill säga att Bror och Dennis turades om att ratta den medan Rune och jag åkte i följebilen. Att ratta bussen är aningen trögt eftersom servo saknas. Dessutom är den högerstyrd så det gäller att hålla ordning på vad som händer till vänster. Men på utsatt tid kom vi fram till Arendal, faktiskt på minuten. Först skulle den tvättas och när detta är gjort backar Bror ut den från tvätthallen.

Så ställs den upp för fotografering denna soliga förvinterdag. Ser ni hur den glänser?

Sedan blev det att köra de 200 meterna till museet där vi dock fick vänta utanför ett litet tag. 

Orsaken var att den buss som tidigare stått på platsen måste ut. Det är en Volvo L202 med Vingåkers-kaross från 1949 som från början ägdes av Zetterblom i Norrköping. Sedan hamnade den hos omnibusägarna Andersson i Överum utanför Västervik. Därefter köptes den av en privatperson i Västervik, där den blev kvar till 2000 då Volvo köpte den. 


Att starta upp en museibuss är ganska stökigt och eftersom det rörde sig om en kortare förflyttning så användes i stället handkraft och en truck. Sista biten fick vi hjälpa museets killar med att skjuta in den. 

Så var det då för oss klart att backa in bussen. 

Trångt var det men Dennis fick hjälp med dirigering. Med en sådan här buss får man tänka sig för ordentligt så man lägger om ratten i rätt ögonblick. 
 

Men så kom då bussen på plats och den nye museichefen Sören Nyeboe, som tillträdde i maj i år, kom ned för att titta på "nyförvärvet" och han var mycket nöjd. Särskilt nöjd var han med att så gott som allt i bussen är original.

Nu skall den gamla trotjänaren stå på museet fram till april 2014. Den som är i närheten av Göteborg och vill titta på den kan bege sig till Volvo-museet.


Större bild? Klicka på den med mushjulet så får du det. 


onsdag 20 november 2013

Nu kommer Snälltåget


Bilden visar Veolias tåg mellan Malmö och Stockholm en sensommardag i Alvesta. Det tåget går inte längre. Det vill säga det går men numera heter det Snälltåget. Veolia har nämligen bytt namn på sin egentrafik.

Jag tycker det är trevligt att Veolia återupplivar det här namnet. Namnet är dubbeltydigt. Egentligen är det snäll som är ett gammalsvenskt ord för snabb. Men vi associerar naturligtvis också till snäll i betydelsen hygglig, hjälpsam.
- Det gör inget om man är ful, bara man är snäll, sa alltid min farmor. Och det var hon också.

Snälltågen försvann från SJ sommaren 1980. De försvann till namnet alltså och började kallas resandetåg liksom tidigare persontåg och expresståg. Samt ilsnälltåg.  Snälltågen gick fortare än persontågen genom att de bara stannade vid de större stationerna. Allra snabbast gick dock expresstågen.

När jag var ung på 1950-talet var det väldigt fint att åka snälltåg. Det kostade också extra. Hela tre kronor! Det var mycket om man t ex skulle resa Borås-Halmstad och det bara var snälltåg på sträckan Varberg-Halmstad. Men tänk detta att få åka snälltåg som bara stannade i Falkenberg. Det var annat än persontåget det (fast det var samma sorts vagnar) som stannade i småorter som Himle, Tvååker, Getinge och Gullbrandstorp.

Samt vid Halmstads Norra, vilket var den vanliga stationen för oss när vi hälsade på moster, som hade närmast till den. Men om vi åkte snälltåg så hamnade vi vid Halmstads central och fick ta taxi till moster. Det var mycket roligare - och bekvämare än att gå. Moster bodde för övrigt alldeles intill Västkustbanan så från hennes köksfönster hade jag god överblick över alla snälltåg som gick förbi. Samt expresstågen som gick under namnet Skandiapilen och gick mellan Köpenhamn och Oslo.

Av någon anledning kommer jag tänka på historien om den något tankspridde lokföraren:
- Förlåt, men sa lokmästarn att jag skulle vara god och köra snälltåget eller att jag skulle vara snäll och köra godståget?

Nu har alltså Veolia återupplivat namnet Snälltåget. Jag som trodde att jag aldrig skulle få åka snälltåg mer. Men nu kan det bli av. Dyrt är det inte heller. Från 149 kronor för en resa Malmö-Stockholm. Det gäller bara att hitta de resorna...



fredag 15 november 2013

Tågkompaniets personal avstår från julklappar och ger pengarna till Filippinerna

Svenska Tågkompaniet i Gävle har med fackföreningarnas stöd bestämt att inte ge några julklappar till personalen i år utan i stället skicka den summa dessa skulle kostat - cirka 75 000 kronor - till de katastrofdrabbade på Filippinerna.

Jag är stolt över att ha jobbat i åtta och ett halvt år för ett sådant företag. Jag hoppas att många fler företag gör likadant. Och vi andra kan ju också avstå från lite julklappar eller julmat och skicka en slant till de som behöver dem mycket mer. 

fredag 1 november 2013

Öppet brev till chefen för Swebus

Det var storm i södra Sverige i måndags. Visserligen tog stormen en sydligare bana än vad SMHI prognosticerat varför det visade sig att många tåg ställdes in i onödan. Dock: hur skall Trafikverket göra när SMHI envisas med klass 3-varning fast vädret inte är värre än att det motiverat en klass 1-varning. "Vi trodde inte på SMHI för de har haft fel förut så vi körde tågen även om vi förstod att de skulle fastna på linjen om SMHI fått rätt".

Nu passar chefen för Swebus på att göra reklam för sitt företag i samband med detta. Det vore helt OK om det inte hade gjorts på redaktionell plats, till och med på Svenska Dagbladets högt ansedda debattsida

Läs gärna på länken så förstår du bättre mina frågor till Swebus-chefen:

1. Hur har du tänkt dig att bussarna skall klara av en anstormning av uppemot 300 resenärer per tåg? Sådana tåg avgår en gång i timmen. Ja, det finns till och med tåg som har uppemot 600 resenärer.

2. Hur har du tänkt dit att ni skall klara av alla mellanstationer där inte Swebus stannar? Skövde t ex.

3. Varför skall tågbiljetten, som oftast är dyrare än bussbiljetten (där missade du en poäng), gälla på bussen när man kan lämna tillbaka sin tågbiljett och få pengarna tillbaka och köpa en bussbiljett i stället?

4. Hur hade du tänkt dig att klara av resandeströmmen Stockholm-Malmö(-Köpenhamn) när det går en buss om dagen och den går 11.05 från Stockholm? Dessutom går den bara torsdag, fredag och söndag. Skall resande åka via Göteborg med allt vad det innebär av långa restider?

5. Även om bussarna går i stormen så tar linjen Stockholm-Göteborg cirka 7 timmar att köra. Tåget klarar den sträckan på drygt 3 timmar - om det går. Tror du att resenärerna utan vidare tycker den restidsförlängningen är bra om de köpt en tågbiljett för över 1 000 kronor? Tycker du inte det är att lura kunden ännu mer?

6. Hur bär sig Swebus åt för att skaffa fram de cirka 40 bussar som skulle behövs bara för att ersätta mellan Stockholm och Göteborg? Finns ambitionen att ersätta Stockholm-Malmö också skulle det behövas 40 bussar till om alla skulle få följa med.

7. Hur kunde Swebus i måndags utlova att deras bussar skulle gå efter tidtabell? Åtminstone i två fall vet jag att det inte höll: dels i Uddevalla där bron på E6 var avstängd och dels i Halmstad, som stundtals var totalt isolerat.

8. Varför tar du inte kontakt med SJ och erbjuder de tjänster du föreslår? Det är möjligt att de skulle ta emot erbjudandet - i varje fall tills de inser att det är väldigt mycket tomma ord.

9. Slutligen: är Swebus verkligen så desperata att de griper efter varje halmstrå att få lite mer trafik? De alltmer slitna bussarna tyder på att det inte står så väl till inom företaget. Och nya bussar har inte köpts sedan våren 2010.


Edit 2013-11-02 kl 09.15: 

Det är inte bara jag som reagerat över Palmkvists debattartikel. Tågoperatörernas vd Christel Wiman har t ex gjort det också:
/http://www.tagoperatorerna.se/sagt_gjort/debattartiklar_5/det-finns-redan-ett-samarbete

Ni läste väl för övrigt Joakim Palmkvists svar till mig som finns bland kommentarerna.


onsdag 30 oktober 2013

Vilken storm det blev

De här bilderna är från Diö på Södra stambanan mellan Alvesta och Hässleholm. De är tagna i januari 2005 och jag har fått dem som pressmaterial från Banverket. Det är alltså stormen Gudruns härjningar som visas och den medförde ett trafikstopp på om jag nu minns rätt över en vecka på den strategiskt viktiga banan.



I dag har man trädsäkrat utmed banan så att inga träd står närmare än 20 meter från spårmitt. Det minskar alltså rejält risken för att träden blåser ned över kontaktledningen och lägger sig på banan.

I måndags var det dags för storm igen. Trodde många. Och de trodde rätt om det gällde stora delar av Halland, Skåne och Småland. Däremot trodde de fel när det gällde Västergötland och Bohuslän. Den väntade stormen, som fick namnet Simone efter dagens namnsdagsbarn, tog nämligen en sydligare bana än vad SMHI räknat med. SMHI utfärdade en klass 3-varning för stora delar av Västergötland klockan 11.20. Och då är det allvar på färde. Klockan 17.20 degraderades det till en klass 2-varning och det är illa nog.

Nu visade det sig dock att SMHI hade prognosticerat fel. Jag har full förståelse för att så kan bli. En storms väg är inte precis lätt att förutse. Och inte mindre pinsamt för SMHI blev det av att norska Yr och finska Foreca lyckades pricka rätt på Simones bana i sina prognoser. Den här gången var de helt klart bättre. Så är det inte alltid. När jag var i Spanien för ett par veckor sedan lyckades Yr ge fel väderprognos för fem av de sju dagar jag var där. Det gjorde nu inte så mycket eftersom vädret blev betydligt bättre än deras prognos.

Även om stormen uteblev för oss i Västra Götaland i det verkliga livet så utbröt en storm mot Trafikverket, som handlade efter SMHI:s varningar och stoppade i princip all tågtrafik inom cirka tio mils radie från Göteborg. Många tycks mena att Trafikverket skulle struntat i varningarna. Vissa menar till och med att de skall göra egna prognoser.

Okej, med facit i hand efteråt är det väldigt lätt att vara dumdryg och mena att det var fel att stoppa tågtrafiken.Men vad hade hänt om det blivit som SMHI varnat för och tåg blivit stående lite varstans med resande som bara med stora svårigheter hade kunnat undsättas. Att sitta instängd i ett tåg utan värme, ljus eller fungerande toaletter är något som jag inte ens önskar min värste ovän. Då är det bättre bättre att svälja förtreten att jag måste lägga om min resa och åka lite tidigare eller senare.

Normalt sett kan man bara spekulera i det hur blivit om man struntat i varningarna. Men i det här fallet behöver man inte det för det är bara att titta på Danmark. Där bestämde Banedanmark att köra tågen nästan som vanligt. Vissa reduceringar gjordes men inga linjer stängdes av. Resultatet? På måndagskvällen uppgavs att det satt ungefär 5 000 resenärer i olika tåg som fastnat på linjen runt om i Danmark. Den exakta siffran kan diskuteras men många var det i alla fall. Allt för många. I synnerhet som flera av dem fick sitta hela natten innan de kunde hjälpas vidare.

Jag hade tänkt skriva lite om vikten av vi har beredskap för besvärligheter och att vi skall ta varningar på allvar även om det någon gång visat sig onödigt. Under krig springer vi ned i skyddsrum när flyglarmet går. I de flesta fall visar det sig att just mitt hus inte bombas. Men vem skulle komma på idén att säga att vi inte skall uppsöka skydd i sådana fall? Ingen, hoppas jag i alla fall. Nu behöver jag dock inte skriva detta eftersom Borås Tidnings ledarredaktion (jag anar den fine skribenten Mikael Hermansson) redan har gjort det.

När jag växte upp var jag mycket hos min morbror och moster som hade jordbruk.För morbror var det heligt att lyssna på väderleksrapporten på radio. Allt arbete på gården anpassades till den tid dessa sändes ut en gång om dagen. Och medan de gick ut i högtalarna så nåde den som så mycket som hostade. Sedan anpassades arbetet under kvällen och nästa dag efter vad som sades där. Sades det att det skulle bli regn nästa dag beordrades vi alla att gå ut och köra in höet samma kväll så att så mycket som möjligt skulle räddas. Då var på den tiden ändå väderleksförutsägelserna betydligt mindre tillförlitliga än i dag.

Att anpassa sig efter vädret som det sades bli var självklart för våra närmaste förfäder. Kanske vi borde ta till av oss det i dag också och inte klandra den som tror på prognoserna och vidtar åtgärder som i efterhand visar sig onödiga.

måndag 28 oktober 2013

Före stormen

Här i Borås sitter vi nu inne i stugvärmen och väntar på stormen Simone. Än så märker vi inte mycket av den. Det skulle då vara att här råder lugnet före stormen. Det har regnat kraftigt förvisso men i övrigt har det inte varit något.

SMHI graderade vid lunchtid upp varningen för storm och orkan till en klass 3-varning men nu, klockan halv fem, graderade de ned den till en klass 2-varning. Men det är förstås illa nog.

Trafikverket har tagit det säkra före det osäkra och ställt in det allra mesta av tågtrafiken i södra Sverige. I stort sett går det inte att ordna någon ersättningstrafik så det blir svårt för dem som måste åka någonstans i eftermiddag eller i kväll. Något som Trafikverket och räddningstjänsten avråder bestämt ifrån.

Själv har jag förberett mig och köpt batterier till radion, kollat att jag har några driftsdugliga ficklampor, se till att jag har tändstickor hemma (vad jag nu skall med dem till) och laddat mobiltelefonen. Jag har också köpt sex persimoner - denna fantastiskt goda frukt - att ha som nödproviant. Men det är ju inte så ofta som vi som bor i stan drabbas av strömavbrott och allt vad det medför.

Persimon - fantastiskt god och inte bara som nödproviant. (Bild från Wikipedia)

I morgon skall jag ge mig ut och räkna nedblåsta träd. Det lär väl bli en del. Ännu minns jag stormen Gudrun med fasa. Det var i januari 2005. Och många säger att den här stormen blir lika svår. Så än är det för tidigt att ropa hej...


Swebus gör återigen ett osmakligt utspel och går ut och meddelar att man kommer att köra alla sina expressbussar enligt tidtabellen och sätta in extrabussar där det behövs. Detta då som ersättning för tågen. Jag undrar hur man kan garantera att tidtabellen hålls. Det kommer att blåsa ned träd på motorvägen också. Dessutom har Swebus väldigt få tidtabellslagda avgångar som kan ersätta de inställda tågen. Men varför berätta något sådant? Hut går hem heter det. Det borde ni kanske tänka på på Swebus. För ni kan väl tänka.

Just nu meddelas att flera broar har stängts, t ex Uddevalla-bron på E6. Men Swebus skall ju komma fram i rätt tid. Hur gör de? Skriver de helikopter med stora bokstäver på sidorna och kör bara över trots avstängningen?

Swebus - går som tåget. Eller...

I går kväll beaglen Sicko och berättade att han var sjuk. Ja, det vill säga det var förstås husse som ringde och berättade det. Han hade varit slö hela eftermiddagen och kvällen och inte ätit något på hela dagen och hade 40 graders feber. Vi bestämde att vi skulle höra med Blå Stjärnan i Göteborg - det enda djursjukhuset i närheten som har nattöppet - och de tyckte att vi skulle åka in med hunden.

Men kosta skulle det. Dels kostar telefonsamtalet till dem 20 kronor per minut vid den tiden och dels kostar det 2 500 kronor för en undersökning. Men en hund är värd betydligt mer än så.

Jag gjorde mig i ordning och hämtade bilen och åkte upp för att hämta Sicko och husse. Till min förvåning kom Sicko rusande med viftande svans, hoppade upp på mig och hälsade. Inte för att jag tror att det var min helande förmåga som botade honom men i varje fall var spåren på feber som bortblåsta. Det fick bli en kort promenad så han fick kissa i stället och jag ringde Blå Stjärnan i Göteborg att vi inte behövde komma. I dag har Sicko varit som vanligt, ätit glass och fisk och älgkött.

Sicko, beaglen som blev frisk i ett svep.



torsdag 24 oktober 2013

Stilla dagar i Torrevieja, sjunde dagen samt hemresa

Nu återstod bara en dag i semesterparadiset  Torrevieja, nämligen onsdagen den 9 oktober. Dagen före började grannarna prata om att det skulle vara en helgdag. I Spanien har man nämligen ett antal lokala helgdagar, s k festivos, som ägnas åt olika tämligen okända helgon. Onsdagen skulle bli en sådan dag. För några år sedan hade det inneburit att alla affärer varit stängda och inga utomhusmarknader ordnats.

Det var ju lite ödesdigert för mig som inte gjort mina inköp för hemresan. Några buteljer måste jag ju ha med mig hem. Inte för att jag nyttjar så mycket men de tittar så konstigt på en om man måste visa upp väskan i tullen och inte har en droppe alkohol med sig.

Nu är det väldigt svårt att få klart besked i Spanien. Även om det står utanför affären att de skall ha öppet och likaså på deras hemsida så kan man aldrig vara riktigt säker. Men i varje fall hade flera grannar hört att den stora livsmedelsaffären i nästa kvarter skulle hålla öppet ("men det har de aldrig gjort på festivos förr") och alla trodde också att den franska varuhuskedjan Carrefour skulle hålla öppet. Däremot inte de tyska affärerna som Lidl och Aldi. Så visade det sig också bli så jag kunde köpa det jag behövde på Carrefour.

Onsdagar är det marknad i La Mata. Jag minns från förra året att det var en trevlig marknad för det var inte så där överfullt med folk och inte särskilt trångt bland marknadsstånden heller. Skulle denna äga rum trots festivos? Ja, det var väl bara att åka dit och chansa. Och visst var det marknad.






Sedan blev det som sagt inköp och ett sista besök på stranden med bad i Medelhavet. Efter det lite sol uppe vid poolen och till sist en trevlig samvaro på den öppna verandan.

Eftersom jag skulle upp redan klockan 03.15 för att hinna med flyget från Alicante så gick jag och lade mig vid 22-tiden. Dumt nog kollade jag dock på Ryan Airs hemsida först och kunde där läsa att flygledarna i Frankrike skulle strejka under torsdagen. Och det lär vara svårt att flyga från Alicante till Göteborg utan att flyga över Frankrike så det skulle kanske drabba mig också. Det fanns en lång lista över inställda flyg men mitt plan fanns inte med på den. Så kanske...

Annars hade det några dagar tidigare talats om flygledarstrejk den 10 oktober och den skulle då ha omfattat Spanien, Portugal, Frankrike och Tyskland. I sådant fall skulle min hemresa varit helt körd, åtminstone den dagen. Fast i och för sig hade väl några dagar till i Spanien inte suttit helt fel... På måndagen meddelades dock att den strejken inte skulle bli av.

Jag sov dåligt den natten och när vi så småningom kom fram till flygplatsen i Alicante - det tar en dryg halvtimme med bil från Torrevieja - var planet i alla fall annonserat och de tog emot min väska vid incheckningen och accepterade mitt i förväg utskrivna boardingcard. Så planet skulle säkert gå.

Jodå, boardingen började i tid klockan 06.00. Jag hade köpt till prioriterad påstigning och fick därför gå före den långa kön men det var bara för att få vänta länge och väl i en trappa innan vi släpptes ut på plattan där planet stod. Och väl där blev det ytterligare väntan innan vi fick gå ombord.

Det var inte samma stress att komma i väg i tid som det brukar vara. Och fem minuter efter det vi skulle ha börjat rulla informerade kapten oss om den franska flygledarstrejken och att vi beräknades få vänta 1 timme 45 minuter på att få en flygväg över Frankrike och innan den var klar fick vi stå kvar på plattan. Det är klart att det var tråkigt att vänta men dörrarna stod öppna så att vi som satt långt fram fick lite frisk luft. Dessutom gick fläktarna i planet, toaletterna kunde användas och servering av kalla drycker satte i gång. Så inte gick det direkt någon nöd på oss.

På utlovad tid rullade vi i väg och ankomsten till Göteborg Säve - eller Gothenburg City som den av någon underlig anledning kallas - blev en och en halv timme sen. Under tiden vi väntade i Alicante kände jag att jag att det skulle bli jobbigt att åka hem med flygbuss, tåg och taxi så jag ringde Taxi Borås och beställde en bil till Säve för att hämta mig. Det kostade 1 075 kronor men det var det värt tycker jag.

Väl på Säve gick det fort att få väskan och taxiföraren stod och väntade på mig. Det visade sig vara grannen i uppgången bredvid min som körde taxin. Ibland är inte världen så stor. Hon blev också glad eftersom hon tänkt äta lunch hemma efter den här körningen. Nu fick hon nära... Strax efter klockan ett var jag hemma. Det var en halvtimme tidigare än vad det skulle blivit om jag åkt kollektivt.


Nåväl, en trevlig vecka i Spanien har det varit och jag ber att få tacka Tanja och Roger för deras gästvänlighet.


Följande tidigare blogginlägg har ägnats åt min vistelse i Torrivieja:

Förord

Första dagen

Andra dagen

Tredje dagens förmiddag

Tredje dagens eftermiddag

Fjärde dagen

Femte dagens förmiddag

Femte dagens kväll

Sjätte dagen







onsdag 23 oktober 2013

Stilla dagar i Torrevieja, sjätte dagen: spårvagn i Alicante

Den sjätte dagen blev det förhållandevis tidig uppstigning. Klockan 08.00 hade vi nämligen bestämt med grannen Jörgen att vi skulle åka till Alicante och Benidorm. Jörgen skulle följa med som support och sällskap men han passade också på att göra ett affärsärende i Alicante.

Under tiden kunde jag passa på att besöka järnvägsstationen Alicante Terminal och fick bilder på tre olika slags fordon. Först ett lokaltåg. 

Så en gammal restaurangvagn uppställd för något slags utställning.

Och slutligen ett snabbtåg, class 130 även känt som Talgo-tåg.

Alicante har cirka 335 000 invånare och ett nybyggt spårvägsnät med ett spår som är en meter brett. Det räknas alltså som smalspår och att man valt detta beror på att en gammal smalspårsjärnväg är grunden i spårvägssystemet.Det finns fem linjer: 1-4 som framgår av kartan men även linje 9 som går norr om Benidorm till Denia räknas dit. Mer om denna lite längre fram.


Avenida de la Estación leder från järnvägsstationen till spårvagnshållplatsen vid Plaza de los Luceros. Det är några hundra meter att gå men man håller på att bygga ut spårvägen så att den skall gå ända fram till Alicante Terminal.
Vid Luceros finns detta vackra palats.
Och här är själva Plaza de los Luceros, som räknas som Alicantes mest centrala punkt och är en stor trafikmaskin.
Jörgen och jag ser med spänning fram mot spårvagnsresan till Benidorm.
Med dödsförakt ger sig Roger och Jörgen nedför rulltrappan som enligt skylten skall leda till spårvagnen. Men i Spanien kan man aldrig vara säker på att skylten stämmer.

Men visst var det rätt. Vi kom ner i den stora stationshallen och där kunde man köpa biljett i en bemannad lucka. Det går också att köpa biljetter i automat på spårvagnarna. Biljetten kostade 6,40€ för "ida y vuelta" vilket betyder tur och retur. Sträckan är något under 4 mil enkel väg, varför det är billigt jämfört med vad det skulle kostat i Sverige.


För att komma ned till spårvagnarna måste man visa upp pinkoden på biljetten för en läsare som öppnar spärrgrinden om koden blir godkänd. Minsann kände jag inte igen systemet från Stockholm. Det var nära att Jörgen blev kvar här, för han var för långsam. När grinden väl öppnades hade man cirka en sekund på sig att rusa genom grinden, annars stängdes den igen och så stod man där. Till sist lyckades han dock, livligt påhejad av Roger och mig. 
Roger och Jörgen ser ut som om de funderade på vad de gett sig in på men de bestämde sig i alla fall för att följa med.
Det var en kvart kvar innan vår vagn skulle avgå så den tiden kunde användas till att titta på andra spårvagnar på andra linjer. Att gardinen är neddragen för förarhytten är inget skrämmas av för föraren sitter i andra änden och kör. Men han drog ned gardinen för att det inte skulle bli för varmt i hytten när han skulle åka tillbaka från vändstationen.
Ett hus på räls? Nej, en reklamstrajpad spårvagn bara. Jag tycker det ser trevligt ut. Dessa spårvagnar är tillverkade av Bombardier.
Tiden gick och det blev dags för avgång för oss. Men var var spårvagnen? Jo, den kom från oväntat håll precis vid avgångstid. Närmare bestämt kom den från tunneln som skall gå till Alicante Terminal  - eller Estació Multimodal som den skall heta i spårvägsversion. Spanjorerna gör inte mycket för att underlätta för turister och andra ovana.
När vi väl lämnat tunnlarna kom vi ut vid kusten Costa Blanca och kunde också titta upp mot fästningen Sankta Bárbara.
På vägen var det många vackra vyer som rullades upp inför våra ögon. T ex i den här byn, La Vila Joiosa. 













Så kunde vi efter en dryg timmes färd se Benidorms skyskrapor. Benidorm var fram till 1950-talet ett litet fiskeläge men har nu cirka 72 000 invånare. Stadsarkitekten måste ha blivit inspirerad av New York, eftersom bebyggelsen i stort sett bara består av skyskrapor. Dessa går ända ned till stranden.

Vi har kommit fram till stationen i Benidorm. Eftersom det var resan som var allt och målet ingenting så nöjde vi oss med att gå in på stationscafeterian och få oss lite att dricka innan vi efter en dryg halvtimme återvände.

Till cafeterian kommer man genom den stora dörren till höger på bilden. Den mindre leder till toaletten.














Även här kan man köpa biljetter. Jag trodde först att man använde sig av straffångar för att sälja biljetter men gallren är väl till för att skydda kassan - och försäljaren.
Jörgen och jag ser med spänning fram mot återresan. En rejäl biljettkontroll, som skulle fått Västtrafik i Göteborg att bli avundsjuk, måste forceras innan vi kunde gå ut till tåget.
Men där stod i alla fall tåget och det var betydligt mer folk nu än på ditvägen. Vi lyckades få sittplatser bredvid en ung spansk dam som inte rörde en min under hela resan till Alicante. Kanske hon var rädd för att sminket skulle krackelera.
Vagnen är snart klar för avgång. Och rullgardinen i bakhytten är nerdragen. Dessa spårvagnar togs i bruk 2007 och är tillverkade av Vossloh.
I Benidorm finns också anslutning till linje 9 som går knappt fyra mil norrut utmed kusten till Denia. Även denna räknas in i spårvägssystemet och man håller på att bygga om linjen till spårvagnsstandard. När det blir klart skall man kunna åka de 75 kilometrarna från Benidorm till Denia på 2,5 timmar utan byte. Det torde bli världens längsta spårvägsresa på smalspårig spårväg. Än så länge kör man dock med dieseltåg och byte i Benidorm.
Vid stationen stod också ett gammalt dieseltåg uppställt. Har jag förstått rätt så används dessa under rusningstid - om man nu känner till det begreppet i Spanien.
Regntunga skyar över berget får oss att misstänka att det blir nederbörd men om det blev det så nådde den i alla fall aldrig oss.












Så var vi åter i Alicante och det var bara att hämta bilen på parkeringen vid stationen samt äta lunch på vägen hem till Torrevieja.

Bilderna blir större om du klickar på dem med mushjulet. 

Sista dagen närmar sig oroväckande snabbt men mer därom nästa gång.