Att vara staty i Vara kan vara ett äventyr

I går kväll blev jag uppringd av en glad journalist vid Nya Lidköpings Tidning. Hon berättade att statyn "Hästhandlaren" i Vara hade blivit stulen. Jag undrade förstås vad jag hade med det att göra men hon fortsatte att berätta att jag hade ett foto på statyn i fråga på min blogg så hon frågade om han fick använda den i artikeln. Jovisst, jag brukar inte säga nej till något sådant om bara jag får vederbörliga credits för bilden, alltså att det står Foto: Staffan Sävenfjord. Så nu finns min bild både på NLT:s webbsida och i dagens pappersupplaga.

Nya Lidköpings Tidning

Blogginlägget

Man kan ju med skribenten verkligen fråga sig vitsen med att stjäla en staty och sedan kasta den i en trädgård i Gråbo mer än fem mil därifrån. Men vi får väl glada åt att den kommit till rätta. Vara behöver sina skulpturer och de behöver sitt Conditori Nordpilen. 

Apropå Vara kan jag också meddela att jag kommit överens med konstnärinnan Katharina Grosse att hon får använda mina bilder på stationshuset "The Blue Orange" i Vara. Hon och hennes assistent Kathleen hade sett detta blogginlägg och blev förtjusta i bilderna. Dock är det andra bilder med högre upplösning som jag tog senare som de nu får använda. Bland annat finns de på Katharina Grosses hemsida. De kommer att dyka upp i fler sammanhang.

Ibland är det rätt kul att blogga...

Skägg

Jag läste i helgbilagan till Borås Tidning att det börjar bli allt vanligare med skägg nu. Men tack, jag tror jag avstår. Jag gjorde ett försök för nästan exakt 25 år sedan och det blev väl inte så lyckat.

Nej, det får nog vara slätrakat eller två dagars skäggstubb möjligen även i fortsättnigen... Att håret dessutom blivit ännu gråare gör ju inte precis saken bättre.

Granen Fredrik - trogen i järnvägens tjänst

I går onsdagen den 24 oktober kunde man se massor med folk vid Göteborgs centralstation med Trafikverkets gula reflexvästar.

Anledningen till detta dök snart upp på skyltningen till spår 8: chartertåg till Flunbo. Men vad är Flunbo? Lugn, det löser sig längre fram.

Tåget kommer in och det är ju inte precis de nyaste vagnarna som backas ned. Nej, det är ett veterantåg från Bergslagernas Järnvägssällskap.

I spetsen för tåget går två ånglok: B 130 från 1911 och B 1037 från 1910.

På vägen till Flunbo serverades vi kaffe och en vad Trafikverket kallade "rejäl rallarmacka". Den visade sig bestå av stekt ägg och falukorv på polarbröd. Efter ett kort tag fortsatte tåget från Flunbo ut på den nybyggda linjen, som egentligen inte tagits bruk ännu. Vid den kommande driftsplatsen Varpemossen stannade det.

Här gick deltagarna av och kunde lugnt gå på spåret eftersom någon trafik ännu inte släppts på här. Därtill hade de infrastrukturförvaltarens tillstånd att gå där och var försedda med reflexväst som man skall vara när man vistas på ett spår. 

Till höger skymtade vissa mystiska saker. Något som var täckt av ett vitt skynke som det stod Trafikverket på och något bakom ett svart skynke. Dessutom förbereddes tydligen tal längst till vänster i bilden.

Morrgan Claesson presenterade sig: "Jag heter Mårrrrgan och är från Götebôrrrj". Han berättade också att han är ordförande i Bergslagernas Järnvägssällskap om någon till äventyrs inte skulle ha känt till det. Ja, han berättade det för oss som redan kände till det också. Morrgan (han stavar faktiskt sitt namn med två r, lär vara den ende i landet som gör så) berättade varför vi åkt dit.

Här måste jag inflika lite om granen Fredrik. Strax utanför Upphärad söder om Trollhättan  planterade en rallare vid namn Fredrik en gran 1873 alldeles intill järnvägen i samband med bygget av Bergslagsbanan. Granen var en dvärggran och den blev aldrig mer än en meter hög. Så småningom började lokförarna uppmärksamma granen och några av dem började hälsa på den genom att göra honnör och signalera med tyfonen.

1983 råkade dock en banarbetare vid röjning utmed banvallen kapa av Fredrik så i stort sett återstod bara en stubbe. Lokföraren Nils-Eric Axelsson och hans fru Elsa planterade en ny Fredrik bredvid den gamla. Den fick namnet Fredrik II. Dock visade sig den ursprungliga Fredrik ha minst nio liv för den tog sig igen och nu finns två Fredrik på platsen.

Så kom nästa hot mot granen Fredrik. Linjen skulle läggas om. Ett nytt dubbelspår byggdes cirka 200 meter öster om den gamla linjen. Fredrikarna skulle väl få stå kvar men alltför långt ifrån att lokförarna skulle kunna hälsa på den. Därtill sades det att det gav lycka på den följande färden om man hälsade på Fredrik. Detta är dock något som aldrig kunnat bevisas. Alla förare hälsar inte på granen men traditionen har i alla fall spridit sig från den äldre generationen till den yngre och till och med till Norge. Många norska lokförare  kör här och flera av dem hälsar.

Trafikverket lyssnade dock på önskemål från såväl lokförare som kringboende att Fredrik på något sätt skulle räddas när den nya banan tas i bruk, vilket sker den 12 november. Därför togs tre rotskott från Fredrik I och skickades till Holland för att odlas upp till granar. Tre skott därför att då borde väl åtminstone ett av dem ta sig. Men Fredrik är Fredrik och alla tre rotskotten resulterade i granar. Det lär för övrigt vara väldigt sällan att granar sätter rotskott så även där är Fredrik I unik. I arbetet har Trafikverket uppmuntrats - för att uttrycka det milt - av Bergslagernas Järnvägssällskap.Som tack för sina och sällskapets insatser fick också Morrgan motta en av de granar som blev resultatet av rotskotten som present. Den tredje nya granens öde är ännu inte avgjort. men den växer också fint.

Därför kunde alltså granen Fredrik III invigas i går av den mest lämpade personen som kan tänkas: Elsa Axelsson, som med sin framlidne make Nils-Eric planterade Fredrik II. Hon berättade om vilka strapatser de haft när de skulle leta upp platsen och även sköta granen.

Sedan talade Trafikverkets Mona Huovinen, Kommunikationsansvarig BanaVäg Väst.

Hon lämnade över till projektledaren för BanaVäg i Väst, Sara Distner. Hon har arbetat med detta projekt som gäller både järnväg och fyrfilig väg sedan starten 2004 och berättade att redan första veckan ringde den förste som uppmärksammade om granen Fredrik. Sedan har det i stort sett ringt någon varje vecka och dåvarande Banverket och nuvarande Trafikverket insåg att det här var något man måste ta hänsyn till. Det hade ju inte varit bra om hela projektet gått om intet på grund av en gran. Fredriks krafter skall inte underskattas.

Så därför kunde vi i går bekanta oss med den nya Fredrik. Även om Fredrik III inte är det officiella namnet så lär det bli så den får heta.

Det ser nästan ut som om Morrgan tillber granen men i varje fall önskar han väl den lycka till de kommande 150 åren. Nog skall den bli lika gammal som far gran - eller är det mor gron.

En skylt om granen har tagits fram av lokföraren Tommy Bergkvist, som lämpligt nog också är smed.

(För att få texten läsbar, klicka på bilden och det öppnas ett bildspel.Högerklicka sedan på bilden i detta och "Visa bild" så får du en stor bild.)

Skylten har också försetts med en signaltavla så att lokförarna skall veta att här skall signaleras. Tyvärr står den 15 meter från spåret och i vinkel mot detta så den är inte reglementsenligt placerad. Det är alltså upp till lokföraren om han/hon vill signalera ändå.

Efter avslutad ceremoni tog vi plats på tåget för att åka hem igen och de båda ångloken gjorde rundgång, alltså placerade sig i tågets framände.

Den här bilden är tagen från den nya banan och vi kan i bakgrunden se den gamla linjen, där tågen bara skall rulla fram till på söndag. Efter det att tåg 50390 gått här strax före midnatt för att sedan fortsätta från Trollhättan till Oslo nästa dags morgon kommer banan att stängas av och resenärerna får åka buss i en vecka mellan Göteborg och Trollhättan innan de kan åka den nya banan. Dock är tills vidare bara ett spår öppet på denna.

Då försvinner också den här driftsplatsen - Flunbo. Så vårt tåg var inte bara det första som gick Göteborg-Flunbo, det var också det sista. Själv har jag antecknat för mina kommande memoarer: "Jag är en av de 140 personer som åkt såväl första som sista tåget på sträckan Göteborg-Flunbo och åter."

Ett mycket välordnad arrangemang var till ända och vi som var med har ett minne att bevara. Jag tycker det är lite rörande att en liten gran fått spela så stor roll i ett jättestort väg- och järnvägsbygge men det visar ju att det finns humana känslor även hos Trafikverket.

Tack skall ni ha, både Trafikverket och Bergslagernas Järnvägssällskap för allt detta! 

Vill du läsa mer så har Göteborgs-Posten en artikel. Missa inte det bifogade bildspelet.

Nästa blogginlägg kommer att handla om en gran

När jag nu skriver nästa riktiga blogginlägg - i morgon eller om en vecka eller om fjorton dagar - så kommer det att handla om en gran. En dvärggran.

Nej det är inte Leif GW Persson som faller i kontemplation över granen. 

Jag var nämligen på graninvigning i dag. Ett väl plan(t)erat evenemang av Trafikverket och Bergslagernas Jernvägssällskap. Allt kommer att förklara i nästa blogginlägg!

Livstecken - och Färöarna

Det har varit stiltje på bloggen ett tag men det beror på att jag varit på resa till Spanien, närmare bestämt Torrevieja cirka fyra mil söder om Alicante. Mer om detta kommer när jag sorterat bilderna.

Jag ser att jag haft väldigt många sidvisningar på sista tiden av det blogginlägg jag skrev om Färöarna 2008.
http://savenfjord.blogspot.se/2008/08/p-kryssning-till-grnland-del-3-frarna.html

Jag funderade ett tag vad det kunde bero  men det har naturligtvis samband med att Sverige mötte Färöarna i Tórshavn i går i kvalt till VM i fotboll. Sverige vann matchen men det var nära att det blev ett fiasko. Efter en blek första halvlek så gjorde Färöarna första målet i andra halvlek. Sedan kom en helt ny spelare i landslaget, Alexander Kacaniklic, och med hjälp av Zlatan in och gjorde mål med assist från Zlatan. Den senare gjorde också segermålet men bara 2-1 mot ett lag so Färöarna inger inte förtroende inför framtiden.

Jag tackar Zlatan och de andra killarna i landslaget för assist med att få folk att hitta bloggen.

Trafikal röra i Borås

Från i går och tre veckor framåt pågår två stora gatuarbeten i Borås, som starkt begränsar framkomligheten inte minst för bussarna. Det smarta i att göra båda dessa arbeten samtidigt kanske kan diskuteras men de två stora bussbolagen i Borås, Borås Lokaltrafik och Veolia, tycker att det är bäst att begränsa perioden med störningar till tre veckor i stället för att ha en del nu och sedan en andra del senare. Om inte annat så underlättar det informationen.

I går gjorde jag en liten promenad i regnet för att se hur det fungerade. Jodå, det flöt på men många av bussarna blev försenade eftersom de tvingades till omvägar och fastnade i de trafikköer som uppstod.

Det ena är det här arbetet på Bryggaregatan där man gräver upp gatan på båda sidor. Många busslinjer går på den här lilla stumpen ned till Viskan som ligger precis bakom fotografen på den översta bilden. Bland annat vänder de flesta regionbusslinjerna genom att köra runt här.

Jag hoppas att alla bilister vet vad det här vägmärket betyder.

Nej, här var det en som tydligen inte gjorde det. Varför han fick oväntat möte med en grävmaskin. Arbetare skyndade till och assisterade vid backningsmanövern.

I stället för Bryggaregatan får bussarna nu köra Söderbrogatan i båda riktningarna. Normalt går de här bara i riktning från Södra torget, eftersom det inte går komma fram när regionbussarna står vid hållplatserna invid Viskan. Men nu har de tvingats flytta.

Dalsjöfors-bussen har fått tillbaka den hållplats den hade för ett par år sedan. Vackra höstfärger, inte sant?

 

Det andra arbetet är i korsningen Allégatan-Åsbogatan. Även här är det många busslinjer som trafikerar och som skall ta sig runt hörnet. Därför har man gjort så att bara bussar som skall svänga från Åsbogatan får köra här. De som skall svänga från Allégatan (bilden) får alltså köra en annan väg. 

Trångt blir det att köra runt här, i synnerhet om det är en 15 meter lång boggibuss.

Lite smidigare är det med en vanlig stadsbuss. Bussen på bilden är för övrigt "Kungens buss". Den fick det namnet efter det att vår kung åkte i den tillsammans med drottningen när de besökte Borås förra året.

Det är bara bussarna som kör här åt ett håll. Gatan har inte enkelriktats och bilar får det rätt besvärligt med möten så taxin har fått ta trottoaren till hjälp.

 Bussarna i riktning mot Södra torget får i stället köra Kungsleden, men de svänger inte ned till höger på Åsbogatan...

... utan fortsätter till nästa avfart och kör runt via Fabriksgatan, som även den drabbats av gatuarbeten men inte har behövt stängas av. 

Fast trångt blir det bland omledda bussar och bilar.

Det här är enda möjligheten att få en buss med nosen framåt och Pinocchio på samma bild. Det är alltså den nio meter höga statyn till höger i bild. Egentligen heter den "Walking to Borås" och är gjord av Jim Dines.

 Fabriksgatan mynnar i Söderbrorondellen och även har blir det trångt.

Det blir också långa köer från andra hållet: Sven Eriksonsgatan. Det beror på att trafiken i själva cirkulationsplatsen har en tendens att helt korka igen.En förklaring till detta lite längre fram.

Busshållplatserna vid Söderbrogatan är som sagt avstängda vilket tillkännages på stora gröna anslag.

Kanske budskapet kunde formulerats lite tydligare men ändå borde man ju förstå att hållplatsen är flyttad. (Du kan få större bild om du klickar på den för att starta bildspelet.)

Ändå står många och väntar vid hållplatserna och blir alltså snuvade på bussen, som avgår drygt hundra meter därifrån. I dag såg jag att man var och satte upp bockar för att spärra av hållplatserna. Får väl hoppas det blir tydligare då.

Det är här man skall stå och vänta på bussen. Fyra väntkurer ersätts av en. 

Men det är ju ändå många som hittat rätt hållplats.

Boråsarna är väluppfostrade och brukar stanna bakom bussen medan den gör uppehåll vid hållplatsen. Normalt uppskattar säkert bussförarna det men  när bussarna skall stå där och tidsreglera i kanske 7-8 minuter är det ju inte så bra. Det blir alltså tvärstopp ända ut i cirkulationsplatsen, som jag tidigare beskrivit.

Inte blir det bättre av att vissa förare slår på varningsblinkers vid hållplatsen. Då tror ju bilisterna att det är något hinder längre fram.

Slutligen en buss som kommit helt på villovägar. Jag vet inte varför föraren körde Söderbrogatan i stället för Kungsgatan men alla vägar leder ju till Rom, eller åtminstone Södra torget.