Januari:
Februari:
Mars:
April:
Maj:
Juni:
Juli:
Augusti:
September:
Oktober:
November:
December:
Med detta ber jag att få önska er alla ett riktigt gott år 2012.
Precis som alla andra dagar hittills i år blir bilderna större om man klickar på dem.
lördag 31 december 2011
Ett försök till årskrönika
Jag tänkte skildra året som gick med ett antal bilder. Det blir en bild från varje månad. Bilderna är inte utvalda för att de är de bästa eller alltid för att de är särskilt unika utan det är helt enkelt dem som jag vid en snabb titt hittade. Med utgångspunkt från dem blir det en personlig årskrönika - eller försök till en sådan.
Januari:
Vi hade massor med snö och kallt var det också. Klockan 4.00 en januarimorgon väcktes jag av att snöröjarna började köra undan snön utanför mitt hus.
Februari:
En snöig och isig dag åkte jag med min gode vän A till badparadiset Almenäs. Men inte var det mycket av badstämning denna dag inte.
Mars:
En dag i början av mars gick jag som vanligt upp vid 8-tiden och kunde bevittna denna fina soluppgång från balkongen.
April:
Även om vintern var besvärlig kom våren rätt tidigt. I slutet av april såg det så här sommaraktigt ut i Stadsparken i Borås.
Maj:
I början av maj var jag på tjänsteärende i Malmö och passade på att prova den nya Citytunneln, som förde mig till Hyllie. En gudsförgäten håla men med ett fint vattentorn. Och det är på gång stora saker i Hyllie som Malmö Arena och Ikea.
Juni:
I början av juni opererade jag prostatan och det gjorde att jag inte kunde ge mig i väg på några längre utflykter. Men en visit i den vackra Ramnaparken i Borås kunde jag göra. Här är fågelhuset. Jag undrade varför det skall ta så lång tid mellan var gång man besöker denna pärla.
Juli:
I juli var jag så pass återställd att jag vågade åta mig ett tjänsteuppdrag i Motala. Det blev lite rast mellan tågen jag skulle bevaka och under en av dem passade jag på att besöka Göta kanal vid Borenshult. Där var båttrafiken i full gång.
Augusti:
I augusti gjorde jag några utflykter, bland annat en till Bohuslän. Den här vackra parken heter Skansplan och ligger utanför centralstationen i Uddevalla.
September:
Den stora händelsen i Borås i september var att kungen och drottning kom på besök. Man hade prytt upp staden med blommor utefter kungens promenadväg. Här skall det dröja så länge innan han kommer. Bilden är tagen mot Anna Lindhs park.
Oktober:
En färggrann bild på Krokshallsberget med höstträd men ännu fräscha blommor får illustrera oktober.
November:
En månad senare har hösten kommit. Det här är sista gången på drygt en månad som bussarna till Göteborg stannar här precis utanför stationshuset. För nu stängdes hållplatsen för ombyggnad och öppnades återigen i den 11 december.
December:
Vid Stora torget hade tomten fått sitt eget land. Det som förvånar mig är snön. Men vi hade väl någon dag med snö som dock försvann snabbt.
Med detta ber jag att få önska er alla ett riktigt gott år 2012.
Precis som alla andra dagar hittills i år blir bilderna större om man klickar på dem.
Januari:
Februari:
Mars:
April:
Maj:
Juni:
Juli:
Augusti:
September:
Oktober:
November:
December:
Med detta ber jag att få önska er alla ett riktigt gott år 2012.
Precis som alla andra dagar hittills i år blir bilderna större om man klickar på dem.
50 000 sidvisningar!
Årets sista dag var bara några minuter gammal när jag nådde 50 000 sidvisningar på min blogg. Det är något jag är mycket stolt över och jag tackar er alla för att ni bidragit till detta samt ber att få önska ett gott nytt 2012.
onsdag 28 december 2011
Det har blivit spännande att sätta på TV:n
Ja, det är inte programmen som har blivit mer spännande, även om de fyra timmarna från Hurtigruten under eftermiddagen i förrgår och i går var mycket spännande att se för mig, som åkte Bergen-Kirkenes tur och retur i april 2007.
Det som gör att det blivit spännande är att vi fått installerat TV via fiber. Det innebär att vi måste ha två boxar för att kunna se TV. Att installera dessa visade sig inte vara det lättaste. Men som tur är har vi Grannsamverkan här på området så Pekka kom upp och hjälpte mig att installera. Det såg lätt ut när han gjorde det. Man kunde också ringa Telia som då skickar en man till det facila priset av 800 kronor. Pekka tar ingenting, men man jag gav honom en hundralapp till Grannsamverkan.
Spännande är det för att nu när man sätter på TV-n vet man inte vad som händer. I bästa fall startar den sedan man startat box nummer 1 med fjärrkontrollen. Ibland startar den upp på nytt och man får vänta någon minut. Ibland kommer att felmeddelande att man måste starta om boxen. Då drar man ur sladden till box nummer 2 och sätter i den igen och automatiskt letas alla kanaler fram. Det tar ett par minuter. I går fick min far, som bor på samma område, problem och då visade det sig fungera sedan han dragit ur TV-n och satt i kontakten igen.
Det bästa är att vi nu fått bättre bild och en massa kanaler. Vi kan också få betalkanaler till ett betydligt bättre pris än tidigare. Men vad spelar det för roll för mig som i stort bara tittar på ettan, tvåan och fyran?
Det är också spännande att se om min blogg kommer över 50 000 sidvisningar före årsskiftet. Det fattas ett par hundra just nu så det är fullt möjligt. Grön Tele lyckades för ett par veckor sedan komma över 1 000 sidvisningar med mitt inlägg "Grön Tele slår till igen".
Det som gör att det blivit spännande är att vi fått installerat TV via fiber. Det innebär att vi måste ha två boxar för att kunna se TV. Att installera dessa visade sig inte vara det lättaste. Men som tur är har vi Grannsamverkan här på området så Pekka kom upp och hjälpte mig att installera. Det såg lätt ut när han gjorde det. Man kunde också ringa Telia som då skickar en man till det facila priset av 800 kronor. Pekka tar ingenting, men man jag gav honom en hundralapp till Grannsamverkan.
Spännande är det för att nu när man sätter på TV-n vet man inte vad som händer. I bästa fall startar den sedan man startat box nummer 1 med fjärrkontrollen. Ibland startar den upp på nytt och man får vänta någon minut. Ibland kommer att felmeddelande att man måste starta om boxen. Då drar man ur sladden till box nummer 2 och sätter i den igen och automatiskt letas alla kanaler fram. Det tar ett par minuter. I går fick min far, som bor på samma område, problem och då visade det sig fungera sedan han dragit ur TV-n och satt i kontakten igen.
Det bästa är att vi nu fått bättre bild och en massa kanaler. Vi kan också få betalkanaler till ett betydligt bättre pris än tidigare. Men vad spelar det för roll för mig som i stort bara tittar på ettan, tvåan och fyran?
Det är också spännande att se om min blogg kommer över 50 000 sidvisningar före årsskiftet. Det fattas ett par hundra just nu så det är fullt möjligt. Grön Tele lyckades för ett par veckor sedan komma över 1 000 sidvisningar med mitt inlägg "Grön Tele slår till igen".
tisdag 27 december 2011
Julstormen Dagmar och tågtrafiken
Delar av landet, främst södra Norrland och ett band över Värmland och Dalarna, drabbade av en kraftig storm natten till juldagen. All tågtrafik på börda linjer stoppades då man inte inte ville riskera att tågen skulle bli stående på linjen inklämda mellan två nedfallna träd och sannolikt också utan såväl ljus som värme. Det tycker jag är ett riktigt beslut. På 1950-talet gjorde man inte så men de bestod inte resenärerna till 90 procent av veklingar. I dag finns det resenärer som åker till Norrland utan riktiga ytterkläder. - Vi skall ju inte vara utomhus.. - Nej men om bilen eller tåget går sönder så måste du ju gå ut.
Trafikverket varnade också för att ge sig ut på vägarna så ersättningsbussar var inget alternativ. Nu blev det stopp för trafiken till och från Norrland även natten mot idag och då borde kanske ersättningsbussar kunna ha satts in. Men då fanns det inte tillräckligt med bussar att få tag i.
Jodå, det gjorde det visst det säger Joakim Palmkvist på Svenska Dagbladets opinionssida. Han är vd för Swebus så han är naturligtvis helt opartiskt. Eller tjohej. Nu går han ut ock kritiserar SJ. Kanske kunde väntat lite tills SJ fått förklara sig. SJ:s argument sågar han efter ett.
1. ”Det är för långt att åka buss på de här sträckorna.” Det stämmer inte. Många åker buss både till Norrland och till Dalarna. Men framförallt borde man kunna låta passagerarna avgöra själva om de vill sova i ett stillastående tåg eller åka buss.
Jo, det är rätt långt. Många tågresenärer tycker nog det. Även om SJ:s resenärer kanske i vissa fall skulle föredragit buss framför att bli kvar. Men jag tror inte det är de flesta. I så fall hade de säkert valt buss från början.
2. ”Vägarna är inte säkra.” Det här argumentet är det sämsta. Vi på Swebus trafikerar ju vägarna utan problem. Men när SJ säger såhär skrämmer man våra resenärer eller resenärer som försöker hitta egna lösningar för att kunna ta sig till/från sitt julfirande. Även när mindre vägar inte är farbara på grund av nedfallna träd eller att snöröjningen inte har kommit igång så brukar de stora vägarna vara säkra att fara på.
När Trafikverket varnar för att ge sig ut både på vägarna är det inte lämpligt att sätta in ersättningsbuss. Seriösa bussbolag kör överhuvudtaget inte då. Om Swebus gör det är det upp till dem menjag tycker det andas lite förakt för sina kunders säkerhet.
3. ”Det går inte att få tag på extrabussar med kort varsel under julhelgen.” Det här är struntprat. Vi själva har kontakt med många bussbolag som gärna vill ställa upp med kort varsel när det behövs. Det är en av expressbusstrafikens viktigaste styrkor.
Jag har ofta ringt efter extrabussar vid stora trafikstörningar och fått svaret att det inte finns några bussar att ställa upp med. Det är inte SJ som pratar strunt, det är Swebus som gör det. Swebus kan dra nytta av att det finns en inofficiell organisation av bussbolag som med kort varsel ställer upp för dem. Det kan inte SJ göra. - eller deras bussbeställare Björks Buss.
Att nu vd:n för Sveriges största expressbolag går ut och kritiserar SJ utifrån det han läst i media och dessutom har mage att påstå att det SJ säger skrämmer deras resenärer är inte särskilt hedrande för hans bussbolag, Swebus. Nog skall de väl kunna få resenärer utan att baktala konkurrenter. Men Swebus lär ha haft ett dåligt år. Det är tråkigt när sådant här händer och det är nästan omöjligt att förebygga.
Vi måste lära oss att acceptera att naturens krafter rår vi inte på. När SMHI går ut med en klass 2-varning är det för att läget är allvarligt.
Trafikverket varnade också för att ge sig ut på vägarna så ersättningsbussar var inget alternativ. Nu blev det stopp för trafiken till och från Norrland även natten mot idag och då borde kanske ersättningsbussar kunna ha satts in. Men då fanns det inte tillräckligt med bussar att få tag i.
Jodå, det gjorde det visst det säger Joakim Palmkvist på Svenska Dagbladets opinionssida. Han är vd för Swebus så han är naturligtvis helt opartiskt. Eller tjohej. Nu går han ut ock kritiserar SJ. Kanske kunde väntat lite tills SJ fått förklara sig. SJ:s argument sågar han efter ett.
1. ”Det är för långt att åka buss på de här sträckorna.” Det stämmer inte. Många åker buss både till Norrland och till Dalarna. Men framförallt borde man kunna låta passagerarna avgöra själva om de vill sova i ett stillastående tåg eller åka buss.
Jo, det är rätt långt. Många tågresenärer tycker nog det. Även om SJ:s resenärer kanske i vissa fall skulle föredragit buss framför att bli kvar. Men jag tror inte det är de flesta. I så fall hade de säkert valt buss från början.
2. ”Vägarna är inte säkra.” Det här argumentet är det sämsta. Vi på Swebus trafikerar ju vägarna utan problem. Men när SJ säger såhär skrämmer man våra resenärer eller resenärer som försöker hitta egna lösningar för att kunna ta sig till/från sitt julfirande. Även när mindre vägar inte är farbara på grund av nedfallna träd eller att snöröjningen inte har kommit igång så brukar de stora vägarna vara säkra att fara på.
När Trafikverket varnar för att ge sig ut både på vägarna är det inte lämpligt att sätta in ersättningsbuss. Seriösa bussbolag kör överhuvudtaget inte då. Om Swebus gör det är det upp till dem menjag tycker det andas lite förakt för sina kunders säkerhet.
3. ”Det går inte att få tag på extrabussar med kort varsel under julhelgen.” Det här är struntprat. Vi själva har kontakt med många bussbolag som gärna vill ställa upp med kort varsel när det behövs. Det är en av expressbusstrafikens viktigaste styrkor.
Jag har ofta ringt efter extrabussar vid stora trafikstörningar och fått svaret att det inte finns några bussar att ställa upp med. Det är inte SJ som pratar strunt, det är Swebus som gör det. Swebus kan dra nytta av att det finns en inofficiell organisation av bussbolag som med kort varsel ställer upp för dem. Det kan inte SJ göra. - eller deras bussbeställare Björks Buss.
Att nu vd:n för Sveriges största expressbolag går ut och kritiserar SJ utifrån det han läst i media och dessutom har mage att påstå att det SJ säger skrämmer deras resenärer är inte särskilt hedrande för hans bussbolag, Swebus. Nog skall de väl kunna få resenärer utan att baktala konkurrenter. Men Swebus lär ha haft ett dåligt år. Det är tråkigt när sådant här händer och det är nästan omöjligt att förebygga.
Vi måste lära oss att acceptera att naturens krafter rår vi inte på. När SMHI går ut med en klass 2-varning är det för att läget är allvarligt.
torsdag 22 december 2011
God Jul etc
God Jul och Gott Nytt År tillönskas alla bussintresserade läsare.
God Jul och Gott Nytt År tillönskas alla tågintresserade läsare.
God Jul och Gott Nytt År tillönskas också alla andra intresserade läsare.
Om du klickar på bilderna blir de större, julen juligare och nyåret nyare.
fredag 2 december 2011
Tänk att vatten kan vara så gott
Jag kommer att tänka på en bekant som dagen efter kvällen före med vad den innebar av fest vaknade med en förfärlig baksmälla och bad sin hustru att hämta ett glas kallt vatten åt honom, vilket hon också gjorde.
- Oj vad gott! Väck barnen också så att de också får smaka.
Ungefär så känner jag mig i dag. Nej, nej, jag var inte ute och festade i går men vi har haft några dagar med en vattenläcka som har gjort att det inte funnits vatten i kranarna. Men nu tycks det vara fixat. I varje fall rinner det gott vatten ur kranen igen och för att ta igen det jag förlorat så bara njuter jag av det.
Det var vid 9-tiden i onsdags som det helt plötsligt slutade finnas vatten i kranarna. Dock kom det tillbaka ett tag efter någon timme och jag lyckades hälla upp två kärl med lite brunfärgat vatten så att jag åtminstone hade till matlagning. Vid lunch kom vattnet tillbaka igen för att sedan återigen vara borta under några eftermiddagstimmar.
I går blev det ännu värre. Vid 9-tiden var det torrt i kranarna och först vid 18-tiden började det rinna igen. Och gör så allt fortfarande så förhoppningsvis är läckan slutgiltigt lagad nu. Under tiden har vi fått gå cirka 300 meter till en kran, där vi kunnat fylla våra kärl med vatten. Där såg det ut ungefär som jag minns det när vi besökte en kåkstad i Soweto. Folk stod där i lervällingen och tappade upp vatten. Det var ingen trevlig stämning heller för alla var förbannade.
Jag förstår att sådant här kan hända och inte är mycket att göra åt. Men när det händer så bör man ju åtminstone kunna be om att få ordentlig information. Det finns många moderna medier nuförtiden: Internet, lokalradion, lokaltidningarna, telefon... Nu använde man ett gammal hederligt sätt att informera. Nej, inte röksignaler eller brevduvor utan en maskinskriven A4 i trapphuset. Ville man veta mer skulle man ringa Bobutiken. Det är bara det att denna har öppet mellan 10.30 och halv elva. Eller när det nu är. Mycket är det i alla fall inte.
I det här läget borde man ju satt någon jour som svarade på de närmare 900 hyresgästernas frågor men icke. Jourfelanmälan visste förstås ingenting. Inte ens var vattenkranen fanns. Enligt A4-bladet fanns den "vid våran infart". Var tusan är det? Till sist hittade jag den dock invid busshållplatsen Kristineberg 2, ca 50 meter från "våran infart".
Skärpning, Apartment Bostad. Det är hyresgästerna ni tjänar era pengar på. Ta hand om dem! Och varför inte ställa ut vattentankar på lite olika plats i bostadsområdet. 300 meter är långt att gå för en gammal människa som skall bära tio liter vatten. För en ung också.
- Oj vad gott! Väck barnen också så att de också får smaka.
Ungefär så känner jag mig i dag. Nej, nej, jag var inte ute och festade i går men vi har haft några dagar med en vattenläcka som har gjort att det inte funnits vatten i kranarna. Men nu tycks det vara fixat. I varje fall rinner det gott vatten ur kranen igen och för att ta igen det jag förlorat så bara njuter jag av det.
Det var vid 9-tiden i onsdags som det helt plötsligt slutade finnas vatten i kranarna. Dock kom det tillbaka ett tag efter någon timme och jag lyckades hälla upp två kärl med lite brunfärgat vatten så att jag åtminstone hade till matlagning. Vid lunch kom vattnet tillbaka igen för att sedan återigen vara borta under några eftermiddagstimmar.
I går blev det ännu värre. Vid 9-tiden var det torrt i kranarna och först vid 18-tiden började det rinna igen. Och gör så allt fortfarande så förhoppningsvis är läckan slutgiltigt lagad nu. Under tiden har vi fått gå cirka 300 meter till en kran, där vi kunnat fylla våra kärl med vatten. Där såg det ut ungefär som jag minns det när vi besökte en kåkstad i Soweto. Folk stod där i lervällingen och tappade upp vatten. Det var ingen trevlig stämning heller för alla var förbannade.
Jag förstår att sådant här kan hända och inte är mycket att göra åt. Men när det händer så bör man ju åtminstone kunna be om att få ordentlig information. Det finns många moderna medier nuförtiden: Internet, lokalradion, lokaltidningarna, telefon... Nu använde man ett gammal hederligt sätt att informera. Nej, inte röksignaler eller brevduvor utan en maskinskriven A4 i trapphuset. Ville man veta mer skulle man ringa Bobutiken. Det är bara det att denna har öppet mellan 10.30 och halv elva. Eller när det nu är. Mycket är det i alla fall inte.
I det här läget borde man ju satt någon jour som svarade på de närmare 900 hyresgästernas frågor men icke. Jourfelanmälan visste förstås ingenting. Inte ens var vattenkranen fanns. Enligt A4-bladet fanns den "vid våran infart". Var tusan är det? Till sist hittade jag den dock invid busshållplatsen Kristineberg 2, ca 50 meter från "våran infart".
Skärpning, Apartment Bostad. Det är hyresgästerna ni tjänar era pengar på. Ta hand om dem! Och varför inte ställa ut vattentankar på lite olika plats i bostadsområdet. 300 meter är långt att gå för en gammal människa som skall bära tio liter vatten. För en ung också.
lördag 26 november 2011
Jag har jobbat vid rälsen
När folk frågade mig vad jag gjort i mitt yrkesliv brukar jag alltid svara att jag har jobbat vid järnvägen. Det har varit klarläggande för de allra flesta även om många tycks tro att det bara är lokförare som jobbar vid järnvägen. Men snart kommer inte den yngre generationen att förstå vad jag menar med järnväg. För så står det nästan aldrig i tidningarna numera.
Först hade vi järnvägsstation. Det säger nästan ingen i dag utan nu säger de tågstation. Första gången jag hörde det ordet var för cirka 40 år sedan när Gals and Pals sjöng Östen Warnerbrings text i "Ture och Tyra":
Tåget till Tyra
går klockan fyra
till Västanmyra
tågstation...
Han var bra på rim den där Warnerbring. Tur att tjejen inte hette Emma eller Eufrosyne.
Detta har dock tagit lång tid. Men snabbare än SJ 4000, som är snabbare än SJ 2000 och ännu snabbare än SJ 3000 (hängde ni med där?) så har ordet järnväg börjat bytas ut mot räls i media. Eller ännu värre: "rälsarna". Rälsen går genom Abisko nationalpark läste jag just i Borås Tidnings resebilaga. Ursäkta, men jag trodde det var järnvägen eller möjligen spåren - eller banan. Resenärerna blev sittande på rälsen i flera timmar stod det nyligen när ett X 2000 hade rivit kontaktledningen och blivit strömlöst. De blev väl i alla fall sittande på tåget.
Varför skippa det fina gamla ordet järnväg. Är det engelskans railway som spökar? "You may take the iron way to Gothenberg to get to Hindås" som en i engelska språket mindre bevandrad tjänsteman vid järnv... rälsen i Borås förklarade för en utländsk turist.
Fast snart kanske man börja säga rälsstation i stället. Är det bättre än tågstation? Undrar en som jobbat vid rälsen i det mesta av sitt liv. Utom tre somrar på ett postorderföretag, då vi dock skickade paketen med rälsen.
Såg ni första avsnittet av "På spåret" i går förresten? Ja, det skall snart byta namn till "På rälsen". Fast numera borde det väl snarare vara "På landsvägen". Eller "På asfalten". Jag blev lite irriterad på Peter Wahlbeck och den där fd flygvärdinnan som lyckades kamma hem noll poäng i första omgången. Om man tror att Missisippi är en stad och att Satchmo inte var Louis Armstrongs smeknamn utan hans sångsätt (kallas scatsång fast jag tyckte Fredrik Lindström sa något helt annat) blir det lätt så. Men de tog sig ju lite grann när vi kom närmare Sverige.
Ännu mer irriterad blev jag dock på makarnas Haags kunskaper. De kunde ju bättre än jag... Fast nog blev tävlingen roligare om de tävlande vore lite mer jämlika i kunskapsnivå. Och var inte den sista frågan där alla - utom de tävlande - såg att vi lämnade Stockholms centr... tågstation inte för lätt? Men flygvärdinnan fick det till att tåget skulle till Tällberg men avgav inte detta som officiellt svar sedan Luuk påpekat att det var städer det frågades efter. Städer avskaffades i Sverige 1971 trodde jag men...
Ännu har ingen spekulant på bloggen hört av sig. Men den är inte längre till salu.
Först hade vi järnvägsstation. Det säger nästan ingen i dag utan nu säger de tågstation. Första gången jag hörde det ordet var för cirka 40 år sedan när Gals and Pals sjöng Östen Warnerbrings text i "Ture och Tyra":
Tåget till Tyra
går klockan fyra
till Västanmyra
tågstation...
Han var bra på rim den där Warnerbring. Tur att tjejen inte hette Emma eller Eufrosyne.
Detta har dock tagit lång tid. Men snabbare än SJ 4000, som är snabbare än SJ 2000 och ännu snabbare än SJ 3000 (hängde ni med där?) så har ordet järnväg börjat bytas ut mot räls i media. Eller ännu värre: "rälsarna". Rälsen går genom Abisko nationalpark läste jag just i Borås Tidnings resebilaga. Ursäkta, men jag trodde det var järnvägen eller möjligen spåren - eller banan. Resenärerna blev sittande på rälsen i flera timmar stod det nyligen när ett X 2000 hade rivit kontaktledningen och blivit strömlöst. De blev väl i alla fall sittande på tåget.
Varför skippa det fina gamla ordet järnväg. Är det engelskans railway som spökar? "You may take the iron way to Gothenberg to get to Hindås" som en i engelska språket mindre bevandrad tjänsteman vid järnv... rälsen i Borås förklarade för en utländsk turist.
Fast snart kanske man börja säga rälsstation i stället. Är det bättre än tågstation? Undrar en som jobbat vid rälsen i det mesta av sitt liv. Utom tre somrar på ett postorderföretag, då vi dock skickade paketen med rälsen.
Såg ni första avsnittet av "På spåret" i går förresten? Ja, det skall snart byta namn till "På rälsen". Fast numera borde det väl snarare vara "På landsvägen". Eller "På asfalten". Jag blev lite irriterad på Peter Wahlbeck och den där fd flygvärdinnan som lyckades kamma hem noll poäng i första omgången. Om man tror att Missisippi är en stad och att Satchmo inte var Louis Armstrongs smeknamn utan hans sångsätt (kallas scatsång fast jag tyckte Fredrik Lindström sa något helt annat) blir det lätt så. Men de tog sig ju lite grann när vi kom närmare Sverige.
Ännu mer irriterad blev jag dock på makarnas Haags kunskaper. De kunde ju bättre än jag... Fast nog blev tävlingen roligare om de tävlande vore lite mer jämlika i kunskapsnivå. Och var inte den sista frågan där alla - utom de tävlande - såg att vi lämnade Stockholms centr... tågstation inte för lätt? Men flygvärdinnan fick det till att tåget skulle till Tällberg men avgav inte detta som officiellt svar sedan Luuk påpekat att det var städer det frågades efter. Städer avskaffades i Sverige 1971 trodde jag men...
Ännu har ingen spekulant på bloggen hört av sig. Men den är inte längre till salu.
torsdag 24 november 2011
Blogg till salu
På domaner.org såg jag att min lilla enkla blogg är värderad till 54 276 kronor. Om någon är villig att betala detta för att överta bloggen så säljer jag direkt. Ring mig om du vill köpa den för det här priset. Ja, jag skall inte vara knusslig: du kan få den för 54 000 jämnt.
tisdag 22 november 2011
I dag kan det bli en spännande dag
Sett till hela tiden jag drivit denna blogg har nu Studieresan till Rügen fått 809 sidvyer och Grön Tele slår till igen har fått 806. I dag kan alltså den senare sidan bli den mest visade och det är väl första gången Grön Tele kommer i topp någonstans. Det inlägget har också lockat 24 kommentarer. Läs dem och tag varning.
(Du hittar länkar till båda dessa inlägg i spalten till höger.)
Edit 22 november kl 18.30:
Jovisst gick Grön Tele upp i ledningen just nu med 814 sidvisningar.
(Du hittar länkar till båda dessa inlägg i spalten till höger.)
Edit 22 november kl 18.30:
Jovisst gick Grön Tele upp i ledningen just nu med 814 sidvisningar.
söndag 20 november 2011
Trafikforum - stor suck
Trist som vanligt - nej, om möjligt tristare. Jag försökte läsa chefredaktör Anders Karlssons ledare om likheterna och skillnaderna mellan lastbilstransportbranschen och bussbranschen. Eftersom Karlsson också är chefredaktör för en tidning som handlar om lastbilstransporter behöver han bara skriva en ledare. En ledare till två tidningar. En sällsynt tråkigt och intetsägande sådan dessutom.
Sedan fortsätter läsningen med mest gäspningar och en och annan suck. Vid sidan 12 går jag ut och lagar kaffe. Läser sedan en artikel med rubriken "Spännande nyheter vid Busworld i Kortrijk". Det fanns säkert sådana men tidningen har i så fall inte lyckats hitta dem. På sidan 13 får jag kaffet i vrångstrupen. Där står nämligen en halvsidesannons i egen sak: "Erbjudande till BR's medlemmar". BR är Bussbranschens Riksförbund. Det är bara i rubriken det står erbjudande - fast det är just vad det är. I brödtexten står bara att en helårsprenumeration på Resforum och Trafikforum ingår i medlemskapet. Sedan står det lite om hur förträffliga tidningarna är och så att man i medlemskapet får 10 nummer av Trafikforum, 6 nummer av Resforum, 10 nummer av Trafikforum som e-tidning, 6 nummer av Resforum som e-tidning och dessutom respektive tidnings nyhetsbrev varje torsdag. Allt till ett totalt värde av 2 196 kronor.
Vem vill ha samma tidning som man får på papper i brevlådan också som e-post? Visserligen ser jag bara på ett öga men jag är helt säker på att den som ser med två ögon ändå inte behöver läsa tidningen mer än en gång. Nyhetsbreven kan lika väl läsa på tidningens hemsida - eller om man inte har så bråttom ofta också i pappers- eller e-tidningen. Detta är i praktiken inte värt mer än ungefär en tredjedel av det uppgivna värdet. Om nu någon lockas läsa allt detta som erbjuds så är det säkert en grund för att stämma tidningen för misshandel.
Men nu till det allra värsta. Det är så att från och med nästa år behöver BR:s medlemmar inte välja Res- och Trafikforum utan kan välja tidningen Bussbranschen i stället. Även den ingår i så fall i medlemskapet, men förmånen är mindre värd eftersom en prenumeration på den tidningen kostar betydligt mindre och framför allt för att dessa redaktion inte räknar upp värdet på en massa konstlade sätt. Men den är vida mycket mer värd om man räknar läsupplevelse. Jag vet inte vad medlemmarna kommer att välja. Men de bör i alla fall inte få vilseledande besked som påverkar valet.
Skärp er nu, Trafikforum!
Tillägg den 22 november 09.05:
Jag kollade på Google och ser att om man söker på Trafikforum hittar man mitt blogginlägg redan på tredje plats. Google är bloggarens bäste vän. Fast det tycker man nog inte på Mentor on line, som ger ut trycksaken i fråga.
torsdag 17 november 2011
För 16 år sedan: den 17 november 1995
Den 17 november 1995 drabbades Västsverige av en fruktansvärd snöstorm, som isolerade oss i minst en dag. Det tog flera dagar innan allt fungerade som vanligt igen. Nedanstående bygger till största delen på det jag skrev i Svenska Järnvägsklubbens debattforum Postvagnen för några år sedan.
Fredagen den 17 november 1995 glömmer nog vi som var med inte i första taget. Jag jobbade på den tiden som persontransportledare vid SJ i Göteborg. Jag slutade vid 19.30-tiden torsdagen den 16 november och smet ett par minuter tidigare för att hinna med 19.30-bussen hem till Borås. Då hade det börjat snöa lite lätt och Marieholmsbron hade som så ofta krånglat under eftermiddagen men det hade rättat till sig snabbt. Så jag sa till mina kollegor:
- Jag sticker nu för det verkar ju lugnt.
Redan när jag kom ut märkte jag att det inte var ett vanligt hederligt snöfall utan något mycket värre. Jag gick till bussen och det var två gamla bekanta som körde de båda bussarna som skulle gå då. Eftersom det var lite folk bestämdes att det bara behövdes en buss. Föraren av den andra hade inte ätit på länge och gick för att köpa sig en varmkorv innan hon körde tom hem.
Föraren av bussen jag åkte med varnade mig och mina 15 medresenärer (det brukade vara minst 75 i två bussar på den här avgången) för att han inte kunde garantera att vi kom fram till Borås. Han hade hört en del om hur det låg till utefter vägen. I Kallebäcks lider räknade jag till 15 långtradare och lika många privatbilar som fastnat. Men vår förare lotsade bussen skickligt mellan haveristerna och vi tog oss upp. Sedan tog det dubbelt så lång tid till Borås som vanligt men fram kom vi. Jag fick efteråt att bussföraren som gått för att köpa korv hade blivit sittande hela natten. Så vi kom verkligen i väg i grevens tid.
På fredagen skulle jag börja jobba 09.30. Jag gick upp strax efter 07.00 och fann att hela Borås var översnöat. Satte på radion, där man meddelade att inga tåg gick från Borås denna dag. "Får väl bli bussen då", muttrade jag ilsket. Ögonblicket efter meddelade radion att inga bussar heller gick mellan Borås och Göteborg. "Får väl bli bilen då", muttrade jag ännu ilsknare. Jag hade ju splitternya dubbdäck på den. Då varnade radion också för att ta bilen, men det gällde nog inte mig tänkte jag och gick ut till parkeringsplatsen. Det var snö högre än bilen runt den, så det var bara att gå hem igen och ringa jobbet: "Jag kan inte komma i dag".
Det är ju vid sådana tillfällen man räknar med viss förståelse eftersom jobbet var vid SJ. Lite förvånande var det en från nattskiftet som svarade. "Du, jag kan inte komma i dag". - "Jaha, nu får jag vända blad här för att kunna anteckna alla som inte kan komma. Det blir den fjärde A4-sidan..."
Framemot eftermiddagen började i alla fall bussarna gå och jag ringde min chef och frågade om jag skulle komma in. Men han tyckte det var bättre att jag kom in på lördagen i stället och hjälpte till att reda ut allt. Lördagen den 18 november var det en strålande vinterdag med klarblå himmel och stormen hade rensat upp i luften. Tågen gick fortfarande inte men väl en buss som startat i Jönköping. Jag trodde den skulle bli fullsatt men det var gott om plats. En lokförare som också bodde i Borås och jobbade i Göteborg gjorde mig sällskap. Han hade heller inte kunnat ta sig till jobbet på fredagen och hade också kallats in på lördagen i stället för att vara jour.
När jag kom till jobbet föreslog jag att min första uppgift skulle bli att gå ut på plattformarna och inventera alla uppställda fordon. Det visade sig att ingen hade en aning om vilka fordon som stod där. Så det blev en angenäm timme i det vackra vädret om det inte varit för alla resande som frågade om jag visste var deras tåg fanns. Det visste jag inte - och ingen annan heller.
Väl uppe på kontoret igen stod fem lokförare från Karlstad och väntade. De skulle ha åkt hem dagen före men undrade nu om det gick några tåg så de kunde komma hem i dag. Tågen mot Stockholm hade börjat gå så jag skickade dem via Hallsberg. Lite dåligt samvete fick jag, för jag visste ju inte hur långt de skulle komma. Men ett par dagar senare träffade jag en av dem och han berättade att det gått utmärkt.
Sedan blev det att "kvittera Lokus", det vill säga det automatiska systemet där lokförare anmäler att de har gått på turen. Eftersom nästan inga förare kunde komma till jobbet på fredagen hade kollegorna dragit ur sladden till systemet. Men det lagrade alla turer som ingen anmält sig till, så jag fick kvittera bort 230 larm. Ett och ett. Det tog flera timmar, men då fick jag sticka emellan med annat också.
Någon gång på lördagseftermiddagen kom pendeltågen till Kungsbacka och Alingsås i gång. Och några enstaka tåg kördes till Stockholm. I övrigt var det totalstopp och ingen bussersättning. Jag tror det var första gången som jag hörde uttrycket "force majeure" i järnvägssammanhang.
Dock bestämdes att sista kvällståget till Borås skulle gå så jag åkte hem med det. Rätt så rejält trött efter över 14 timmars intensiv arbetsdag. Övertågmästare Ekberg tjänstgjorde och var som alltid på ett strålande humör, glad att han äntligen kunde ta sig hem. Han hade blivit kvar i Göteborg sedan kvällen före. Han blev också glad när jag kunde berätta att vi visserligen var det första tåget Göteborg-Borås som tog resande, men det hade faktiskt gått ett tomtåg tidigare och det hade lyckats ta sig fram hela vägen.
Så småningom bestämde SJ att det inte skulle bli något löneavdrag för dem som inte kunnat ta sig till jobbet på fredagen. Vi som ställde upp på lördagen trots att vi skulle vara ledig kunde också kvittera ut övertid. 14 timmar på övertid - ja, för mig blev stormen en bra affär.
Fredagen den 17 november 1995 glömmer nog vi som var med inte i första taget. Jag jobbade på den tiden som persontransportledare vid SJ i Göteborg. Jag slutade vid 19.30-tiden torsdagen den 16 november och smet ett par minuter tidigare för att hinna med 19.30-bussen hem till Borås. Då hade det börjat snöa lite lätt och Marieholmsbron hade som så ofta krånglat under eftermiddagen men det hade rättat till sig snabbt. Så jag sa till mina kollegor:
- Jag sticker nu för det verkar ju lugnt.
Redan när jag kom ut märkte jag att det inte var ett vanligt hederligt snöfall utan något mycket värre. Jag gick till bussen och det var två gamla bekanta som körde de båda bussarna som skulle gå då. Eftersom det var lite folk bestämdes att det bara behövdes en buss. Föraren av den andra hade inte ätit på länge och gick för att köpa sig en varmkorv innan hon körde tom hem.
Föraren av bussen jag åkte med varnade mig och mina 15 medresenärer (det brukade vara minst 75 i två bussar på den här avgången) för att han inte kunde garantera att vi kom fram till Borås. Han hade hört en del om hur det låg till utefter vägen. I Kallebäcks lider räknade jag till 15 långtradare och lika många privatbilar som fastnat. Men vår förare lotsade bussen skickligt mellan haveristerna och vi tog oss upp. Sedan tog det dubbelt så lång tid till Borås som vanligt men fram kom vi. Jag fick efteråt att bussföraren som gått för att köpa korv hade blivit sittande hela natten. Så vi kom verkligen i väg i grevens tid.
På fredagen skulle jag börja jobba 09.30. Jag gick upp strax efter 07.00 och fann att hela Borås var översnöat. Satte på radion, där man meddelade att inga tåg gick från Borås denna dag. "Får väl bli bussen då", muttrade jag ilsket. Ögonblicket efter meddelade radion att inga bussar heller gick mellan Borås och Göteborg. "Får väl bli bilen då", muttrade jag ännu ilsknare. Jag hade ju splitternya dubbdäck på den. Då varnade radion också för att ta bilen, men det gällde nog inte mig tänkte jag och gick ut till parkeringsplatsen. Det var snö högre än bilen runt den, så det var bara att gå hem igen och ringa jobbet: "Jag kan inte komma i dag".
Det är ju vid sådana tillfällen man räknar med viss förståelse eftersom jobbet var vid SJ. Lite förvånande var det en från nattskiftet som svarade. "Du, jag kan inte komma i dag". - "Jaha, nu får jag vända blad här för att kunna anteckna alla som inte kan komma. Det blir den fjärde A4-sidan..."
Framemot eftermiddagen började i alla fall bussarna gå och jag ringde min chef och frågade om jag skulle komma in. Men han tyckte det var bättre att jag kom in på lördagen i stället och hjälpte till att reda ut allt. Lördagen den 18 november var det en strålande vinterdag med klarblå himmel och stormen hade rensat upp i luften. Tågen gick fortfarande inte men väl en buss som startat i Jönköping. Jag trodde den skulle bli fullsatt men det var gott om plats. En lokförare som också bodde i Borås och jobbade i Göteborg gjorde mig sällskap. Han hade heller inte kunnat ta sig till jobbet på fredagen och hade också kallats in på lördagen i stället för att vara jour.
När jag kom till jobbet föreslog jag att min första uppgift skulle bli att gå ut på plattformarna och inventera alla uppställda fordon. Det visade sig att ingen hade en aning om vilka fordon som stod där. Så det blev en angenäm timme i det vackra vädret om det inte varit för alla resande som frågade om jag visste var deras tåg fanns. Det visste jag inte - och ingen annan heller.
Väl uppe på kontoret igen stod fem lokförare från Karlstad och väntade. De skulle ha åkt hem dagen före men undrade nu om det gick några tåg så de kunde komma hem i dag. Tågen mot Stockholm hade börjat gå så jag skickade dem via Hallsberg. Lite dåligt samvete fick jag, för jag visste ju inte hur långt de skulle komma. Men ett par dagar senare träffade jag en av dem och han berättade att det gått utmärkt.
Sedan blev det att "kvittera Lokus", det vill säga det automatiska systemet där lokförare anmäler att de har gått på turen. Eftersom nästan inga förare kunde komma till jobbet på fredagen hade kollegorna dragit ur sladden till systemet. Men det lagrade alla turer som ingen anmält sig till, så jag fick kvittera bort 230 larm. Ett och ett. Det tog flera timmar, men då fick jag sticka emellan med annat också.
Någon gång på lördagseftermiddagen kom pendeltågen till Kungsbacka och Alingsås i gång. Och några enstaka tåg kördes till Stockholm. I övrigt var det totalstopp och ingen bussersättning. Jag tror det var första gången som jag hörde uttrycket "force majeure" i järnvägssammanhang.
Dock bestämdes att sista kvällståget till Borås skulle gå så jag åkte hem med det. Rätt så rejält trött efter över 14 timmars intensiv arbetsdag. Övertågmästare Ekberg tjänstgjorde och var som alltid på ett strålande humör, glad att han äntligen kunde ta sig hem. Han hade blivit kvar i Göteborg sedan kvällen före. Han blev också glad när jag kunde berätta att vi visserligen var det första tåget Göteborg-Borås som tog resande, men det hade faktiskt gått ett tomtåg tidigare och det hade lyckats ta sig fram hela vägen.
Så småningom bestämde SJ att det inte skulle bli något löneavdrag för dem som inte kunnat ta sig till jobbet på fredagen. Vi som ställde upp på lördagen trots att vi skulle vara ledig kunde också kvittera ut övertid. 14 timmar på övertid - ja, för mig blev stormen en bra affär.
onsdag 16 november 2011
Nordea har gjort rätt för sig
För några veckor sedan skrev jag om att Nordea försökte lura mig på den redan från början alltför snålt tilltagna skatteåterbäringen, något som jag fick tack vare att de några år tidigare övertalat mig att köpa aktier som de sedan tvångsinlöste under 2010. Med förlust förstås så det uppstod alltså underskott i aktieaffär vilket är avdragsgillt.
http://savenfjord.blogspot.com/2011/10/nordea-och-arligheten.html
I går ringde min personliga bankman och berättade att det var vanligt att Skatteverket drog tillbaka sina utbetalningskort innan sista inlösendatum och det var tydligen det som drabbade mig. Om en vanlig bedragare lurar mig på pengar genom att utnyttja banken står banken för detta och det gäller tydligen också om bedragaren heter Skatteverket. Så i dag fick jag besked att de 733 kronorna åter var insatta på mitt konto. Vad jag förstår var det dock nog mest för att jag är förmånskund och alltså har minst 300 000 kronor sparade hos Nordea. En sådan kund är det säkert värt 733 kronor för att få behålla. Jag menar Nordea har ju lite problem just nu så att de har råd att ge sin VD en anständig bostad och en bra pension.
Men jag tackar i alla fall inte minst min personliga bankman för att det ordnade sig. Samtidigt vill jag varna den som får skatteåterbäring på utbetalningskort. Gå och hämta ut pengarna så snart som möjligt och ta ut dem kontant även om det kostar lite grann. Det spar mycket besvär och garanterar i alla fall att du får pengarna i handen.
http://savenfjord.blogspot.com/2011/10/nordea-och-arligheten.html
I går ringde min personliga bankman och berättade att det var vanligt att Skatteverket drog tillbaka sina utbetalningskort innan sista inlösendatum och det var tydligen det som drabbade mig. Om en vanlig bedragare lurar mig på pengar genom att utnyttja banken står banken för detta och det gäller tydligen också om bedragaren heter Skatteverket. Så i dag fick jag besked att de 733 kronorna åter var insatta på mitt konto. Vad jag förstår var det dock nog mest för att jag är förmånskund och alltså har minst 300 000 kronor sparade hos Nordea. En sådan kund är det säkert värt 733 kronor för att få behålla. Jag menar Nordea har ju lite problem just nu så att de har råd att ge sin VD en anständig bostad och en bra pension.
Men jag tackar i alla fall inte minst min personliga bankman för att det ordnade sig. Samtidigt vill jag varna den som får skatteåterbäring på utbetalningskort. Gå och hämta ut pengarna så snart som möjligt och ta ut dem kontant även om det kostar lite grann. Det spar mycket besvär och garanterar i alla fall att du får pengarna i handen.
fredag 11 november 2011
11-11-11
I dag är det den 11 november 2011. Jag minns hur jag som liten grabb såg fram mot denna dag och undrade om jag skulle uppleva den. Jag skulle ju vara så himla gammal i så fall och säkert sitta på Stenastorp, alltså ålderdomshemmet i Kinnarumma. Detta är nedlagd sedan många decennier tillbaka till skillnad från mig. Jag lever än och har i alla fall någorlunda hälsa och de flesta hjärnaktiviteterna kvar. Anledningen till att jag såg fram mot dagen var att jag som liten grabb samlade frimärken (var "fitalelist" som farmor sa) och den här dagen skulle jag kunna gå till postkontoret och få ett kuvert med frimärke stämplat 11.11.11. Men postkontoren är ju också nedlagda.
Många passar på att gifta sig i dag. Så inte jag av flera anledningar. Bland annat att det inte är skottdagen förrän om ett par månader och således har ingen friat till mig. Ännu. Förr om åren har jag satt in en annons under Personligt "All uppvaktning med anledning av Skottdagen undanbedes vänligt men bestämt". Men nu tror jag inte det blir så farligt även om jag låter bli att undanbe mig denna.
Radio Sjuhärad - och tydligen många andra lokalstationer - hade en grej i dag där man skulle ta en bild exakt klockan 11.11 och skicka in till den. De bästa bilderna skulle hamna på deras hemsida. Jag tog en bild från min balkong och tydligen räknades min bild till de bästa. Priset? Gratis lyssning på Radio Sjuhärad i minst ett år.
Här kan ni se den, min bild kommer som nummer fyra.
Fast ni kan se den här också. Den första av dessa två bilder är alltså tagen i dag 11.11.11 klockan 11.11.11 och den andra några sekunder senare. (De blir större om du klickar på dem.)
Minns alltså denna historiska dag. Det tar 100 år till nästa gång.
Många passar på att gifta sig i dag. Så inte jag av flera anledningar. Bland annat att det inte är skottdagen förrän om ett par månader och således har ingen friat till mig. Ännu. Förr om åren har jag satt in en annons under Personligt "All uppvaktning med anledning av Skottdagen undanbedes vänligt men bestämt". Men nu tror jag inte det blir så farligt även om jag låter bli att undanbe mig denna.
Radio Sjuhärad - och tydligen många andra lokalstationer - hade en grej i dag där man skulle ta en bild exakt klockan 11.11 och skicka in till den. De bästa bilderna skulle hamna på deras hemsida. Jag tog en bild från min balkong och tydligen räknades min bild till de bästa. Priset? Gratis lyssning på Radio Sjuhärad i minst ett år.
Här kan ni se den, min bild kommer som nummer fyra.
Fast ni kan se den här också. Den första av dessa två bilder är alltså tagen i dag 11.11.11 klockan 11.11.11 och den andra några sekunder senare. (De blir större om du klickar på dem.)
Minns alltså denna historiska dag. Det tar 100 år till nästa gång.
onsdag 2 november 2011
En höstpromenad
Det har inte bloggats på ett tag. Anledningen är att jag har haft mycket att göra den senaste tiden. Så här års närmar sig nämligen tidtabellsskifte vid järnvägen och det är en del att fixa inför detta. Tidtabellskorrektur skall läsas och rättelser göras, nya spårplaner skall godkännas och framför allt skall annonseringsunderlag göras. Vad är det undrar ni?
Jo, det är så att Trafikverket sköter skyltning på stationerna. För att de skall veta hur de skall skylta måste de ha ett annonseringsunderlag från järnvägsföretagen. Jag sköter detta för Tågkompaniets tåg utom de som går i Värmland. Till min hjälp får jag blanketter som Trafikverket skickar ut med förtryckta uppgifter grundade på innevarande tidtabell. Men så tillkommer det ju nya tåg och då får man göra allt från scratch. Vidare fattas det tåg och så är det problem med själva blanketterna. För att det skall fungera skall man använda makro och jag hade ett fasa problem att få makrona att fungera, men en hjälpsam kille på Trafikverket fixade det åt mig. Nu är jag i alla fall i det närmaste klar. I morgon räknar jag med att kunna skicka dem och det är då en och en halv vecka före deadline.
Förra veckan var vi i Ulricehamn och bytte till vinterdäck. Under tiden som bilen får nya sulor kan man ta en promenad från bilfirman förbi Vistavallen och till Ubbarp, där Ulricehamns ridhus finns. Det var en fin promenad i vackra höstfärger.
Sicko var också med och njöt av att få promenera en annan väg än den vanliga.
Det är en underlig hund. Om husse lämnar honom hemma när han är i trygghet med sina leksaker, sin matskål och sin vattenskål så gnäller han och hoppar på dörren tills husse kommer hem igen. Det hjälper inte att jag är där och håller honom sällskap. Men om han får följa med i bilen hoppar han snällt in i sin bur där han är alldeles tyst och snart somnar. Inte heller gör det något om han lämnas bunden (under övervakning) utanför bilen. Inget gnäll men möjligen en lite vädjande blick.
Ett klick på musen = större bild.
Jo, det är så att Trafikverket sköter skyltning på stationerna. För att de skall veta hur de skall skylta måste de ha ett annonseringsunderlag från järnvägsföretagen. Jag sköter detta för Tågkompaniets tåg utom de som går i Värmland. Till min hjälp får jag blanketter som Trafikverket skickar ut med förtryckta uppgifter grundade på innevarande tidtabell. Men så tillkommer det ju nya tåg och då får man göra allt från scratch. Vidare fattas det tåg och så är det problem med själva blanketterna. För att det skall fungera skall man använda makro och jag hade ett fasa problem att få makrona att fungera, men en hjälpsam kille på Trafikverket fixade det åt mig. Nu är jag i alla fall i det närmaste klar. I morgon räknar jag med att kunna skicka dem och det är då en och en halv vecka före deadline.
Förra veckan var vi i Ulricehamn och bytte till vinterdäck. Under tiden som bilen får nya sulor kan man ta en promenad från bilfirman förbi Vistavallen och till Ubbarp, där Ulricehamns ridhus finns. Det var en fin promenad i vackra höstfärger.
Sicko var också med och njöt av att få promenera en annan väg än den vanliga.
Det är en underlig hund. Om husse lämnar honom hemma när han är i trygghet med sina leksaker, sin matskål och sin vattenskål så gnäller han och hoppar på dörren tills husse kommer hem igen. Det hjälper inte att jag är där och håller honom sällskap. Men om han får följa med i bilen hoppar han snällt in i sin bur där han är alldeles tyst och snart somnar. Inte heller gör det något om han lämnas bunden (under övervakning) utanför bilen. Inget gnäll men möjligen en lite vädjande blick.
Ett klick på musen = större bild.
lördag 15 oktober 2011
Ingen dum idé för bussarna i Västerås
Västerås funderar på att höja priset rejält för dem som betalar med kort på bussen.
Busstidningen om detta
Det är tydligen som i Borås. Ett enda köp med kort kan ta ett par minuter. Om det normalt tar fyra minuter från där jag bor till centrum så blir det rätt kännbart om det kommer ett par sådana passagerare.
Men förslaget gillas inte av chefredaktör Ulo Maasing. Kolla rubrikvalet men också på hans Twitter. Så här skriver han där: "Precis som SL vill VL jaga bort spontankunderna genom orimliga priser på enkelbiljetter. Varför inte bara nobba andra än stamkunder?"
Dumt skrivet, Maasing. Jag har alltid hävdat att en journalist mycket väl kan skriva om bussar även om han själv aldrig har kört buss (jag talar ju i egen sak). Men jag har aldrig hävdat att en journalist kan skriva om bussar om han aldrig själv åker buss. Gör Maasing det?
Jo, kanske i Stockholm där man överhuvudtaget inte kan köpa biljett på bussen. Men knappast i de städer där man kan stressa bussföraren och medpassagerarna genom att betala med bankkort på bussen eftersom det är så besvärligt att gå till Pressbyrån och man inte tjänar ett öre på det. I vissa städer - som Borås - stressar man också bilförarna som fastnar bakom bussen vid hållplatserna. Här har man nämligen kommit på den smarta idén att ta bort hållplatsfickorna och stoppa upp all bakomvarande trafik vid ett hållplatsstopp. En dag kommer det väl ett utryckningsfordon. "Men så långt tänkte vi visst inte".
Jag gillar inte prishöjningar, men sådana som man lätt kan undvika har jag lättare för att fördra. Det är väl därför jag normalt inte handlar min mjölk hos kvartershandlaren, som ser allt magrare ut för varje gång jag besöker honom för att jag glömt köpa något på Coop Forum.
Detta är Borås och inte Västerås. Men det är samma problem med passagerare som skall köpa biljett med bankkort ombord på bussen. Och finns det då ingen möjlighet att köra förbi bussen så drabbar det även bakomvarande bilister. (Bilden blir större om du klickar på den.)
Busstidningen om detta
Det är tydligen som i Borås. Ett enda köp med kort kan ta ett par minuter. Om det normalt tar fyra minuter från där jag bor till centrum så blir det rätt kännbart om det kommer ett par sådana passagerare.
Men förslaget gillas inte av chefredaktör Ulo Maasing. Kolla rubrikvalet men också på hans Twitter. Så här skriver han där: "Precis som SL vill VL jaga bort spontankunderna genom orimliga priser på enkelbiljetter. Varför inte bara nobba andra än stamkunder?"
Dumt skrivet, Maasing. Jag har alltid hävdat att en journalist mycket väl kan skriva om bussar även om han själv aldrig har kört buss (jag talar ju i egen sak). Men jag har aldrig hävdat att en journalist kan skriva om bussar om han aldrig själv åker buss. Gör Maasing det?
Jo, kanske i Stockholm där man överhuvudtaget inte kan köpa biljett på bussen. Men knappast i de städer där man kan stressa bussföraren och medpassagerarna genom att betala med bankkort på bussen eftersom det är så besvärligt att gå till Pressbyrån och man inte tjänar ett öre på det. I vissa städer - som Borås - stressar man också bilförarna som fastnar bakom bussen vid hållplatserna. Här har man nämligen kommit på den smarta idén att ta bort hållplatsfickorna och stoppa upp all bakomvarande trafik vid ett hållplatsstopp. En dag kommer det väl ett utryckningsfordon. "Men så långt tänkte vi visst inte".
Jag gillar inte prishöjningar, men sådana som man lätt kan undvika har jag lättare för att fördra. Det är väl därför jag normalt inte handlar min mjölk hos kvartershandlaren, som ser allt magrare ut för varje gång jag besöker honom för att jag glömt köpa något på Coop Forum.
torsdag 13 oktober 2011
Nordea och ärligheten
Jag fick pengar tillbaka på skatten i år. Inget större belopp men 737 kronor är ju också pengar. Det kom på ett vanligt utbetalningskort och jag meddelade för länge sedan Skatteverket vilket konto de skulle sätta in mina pengar på. Men eftersom de inte satt in några pengar på det de senaste femton åren utan skickat en saftig räkning på restskatt så hade väl den lappen kommit bort.
Skall man få ut beloppet på ett utbetalningskort i dag får man gå till t ex Nordeas kontor som handhar kontanter. Där är det alltid lång kö. Som förmånskund har jag visserligen rätt att gå före i den kön, men då måste jag ha en särskild legitimation och när jag frågade efter en sådan blev de såväl irriterade som besvärade:
- Det är ingen som har bett om en sådan förut.
Man vill ju inte vara avvikande så jag har alltså köat snällt som alla andra.
Därför blev också utbetalningskortet liggande ett tag men den 30 september var sista inlösendag och den 22 september gick jag till Nordea för att få ut pengarna och lämnade samtidigt in en förnyad ansökan om att pengar från Skatteverket i framtiden sätts in på mitt konto. Kassörskan förklarade att jag visserligen kunde få pengarna kontant men jag skulle då få betala en avgift, vars belopp jag förträngt men jag minns att jag undrade om bankrån i dag går till så att det är personalen som rånar kunderna.
Nåväl, hon tröstade mig med att om jag inte behövde pengarna genast kunde hon sätta in dem på mitt konto fast då skulle det dröja några dagar. Det blev så eftersom det då inte skulle kosta något. Sådan gillar vi boråsare. Den 28 september bokfördes pengarna på mitt konto. Två dagar innan det var för sent.
Trodde jag alltså! I går fick jag brev från Nordea att pengarna skall dras från kontot igen den 18 oktober, för banken hade redan skickat tillbaka utbetalningskortet till avsändaren!
I vanliga fall när man blir misshandlad av ett företag och/eller en myndighet vet man inte vart man skall vända sig. Man kan naturligtvis ringa kundtjänsten och ställa sig i lång kö där och till slut få tala med någon okunnig anställd som har ett begränsat ordförråd. Det består mest av "beklagar" och "tyvärr".
Hos Nordea är jag dock förmånskund. Då har jag en personlig bankman. Jag ringde henne. Hon engagerade sig direkt och tyckte att så här får det ju inte gå till. Hon skulle ta tag i saken och jag litar på henne. Så det kanske ordnar sig. Jag återkommer.
Skall man få ut beloppet på ett utbetalningskort i dag får man gå till t ex Nordeas kontor som handhar kontanter. Där är det alltid lång kö. Som förmånskund har jag visserligen rätt att gå före i den kön, men då måste jag ha en särskild legitimation och när jag frågade efter en sådan blev de såväl irriterade som besvärade:
- Det är ingen som har bett om en sådan förut.
Man vill ju inte vara avvikande så jag har alltså köat snällt som alla andra.
Därför blev också utbetalningskortet liggande ett tag men den 30 september var sista inlösendag och den 22 september gick jag till Nordea för att få ut pengarna och lämnade samtidigt in en förnyad ansökan om att pengar från Skatteverket i framtiden sätts in på mitt konto. Kassörskan förklarade att jag visserligen kunde få pengarna kontant men jag skulle då få betala en avgift, vars belopp jag förträngt men jag minns att jag undrade om bankrån i dag går till så att det är personalen som rånar kunderna.
Nåväl, hon tröstade mig med att om jag inte behövde pengarna genast kunde hon sätta in dem på mitt konto fast då skulle det dröja några dagar. Det blev så eftersom det då inte skulle kosta något. Sådan gillar vi boråsare. Den 28 september bokfördes pengarna på mitt konto. Två dagar innan det var för sent.
Trodde jag alltså! I går fick jag brev från Nordea att pengarna skall dras från kontot igen den 18 oktober, för banken hade redan skickat tillbaka utbetalningskortet till avsändaren!
I vanliga fall när man blir misshandlad av ett företag och/eller en myndighet vet man inte vart man skall vända sig. Man kan naturligtvis ringa kundtjänsten och ställa sig i lång kö där och till slut få tala med någon okunnig anställd som har ett begränsat ordförråd. Det består mest av "beklagar" och "tyvärr".
Hos Nordea är jag dock förmånskund. Då har jag en personlig bankman. Jag ringde henne. Hon engagerade sig direkt och tyckte att så här får det ju inte gå till. Hon skulle ta tag i saken och jag litar på henne. Så det kanske ordnar sig. Jag återkommer.
Busstidningar
För 15 år sedan fanns det fem kommersiella tidningar i vårt land som handlade om bussar. I dag finns det en. En som verkligen gör det alltså. Den heter Bussbranschen och har en utmärkt hemsida Busstidningen Sedan finns det en tidning till som kallar sig busstidning, till och med den ledande branschtidningen. Den heter Res- och Trafikforum och har som pliktskyldigast lite redaktionellt material om bussar. Mest handlar det om olika politiska tilldragelser, diverse ointressanta kongresser och små distributionsbilar (!).
Nyheterna utgörs av pressreleaser, som helt okritiskt publiceras utom om det råkar vara någon icke-annonsör det handlar om då det sätts en tendentiös rubrik. Till exempel råkade den polska busstillverkaren Solaris illa ut eftersom de inte sålde några bussar i Sverige i augusti. Solaris har tidigare i år sålt massor med bussar till företag som kör länstrafik, men nu är det en gång så att trafikstart för sådan trafik är koncentrerad till juni och december. Inte så konstigt att inget bussbolag fann anledning att köpa regionalbussar i augusti alltså. Rubriken på tidningens hemsida blev "Tvärstopp för Solaris".
I dag läste jag Bjarne Wilmarsgårds blogg. Bjarne är ägare och ansvarig utgivare för Bussbranschen, tillika en mycket god vän till mig och tidigare min uppdragsgivare. Det lilla jag kan om journalistik har jag i stort sett lärt mig av Bjarne. Så här skriver han Res- & Trafikforum har alltså lagt sig till med ett snarlikt hemsidesnamn bara för att lura till sig besökare till hemsida.
Ni kan själva se att jag kommenterat men jag väljer ändå att klippa ut en del av det jag skriver för att använda i min egen blogg:
Skall jag fortsätta prenumerera på Res- och Trafikforum eller inte? Nu är det ingen tvekan längre. Jag skall inte fortsätta. Det här var droppen i den redan väl fyllda bägaren med malört. Det är ju inte bara busstidning.se som går till rt-forums hemsida utan även modernlokaltrafik.se. Låter namnet bekant? Jo, det var väl en bilaga till tidningen Bussbranschen som hette så på sin tid?
Res- och Trafikforum har ju blivit alltmer så att det är på gränsen till bedrägeri. Manipulering med upplagesiffror t ex. Sista numret gick i 7 200 ex. Hur nådde man detta? Jo, genom att skicka två ex till alla prenumeranter som fick den gratis eller till rabatterat pris. Vi om betalar fullt pris fick dock bara ett ex var, vilket jag i och för sig är innerligt tacksam för.
Innehållet är ju så tråkigt att ögonen svider. De senaste numren har man haft artiklar riktade till alla de bussbolag som vill komplettera sin vagnpark med små distributionsbilar. Det finns naturligtvis inte många sådana bussbolag så den riktiga förklaringen är en annan. Artikeln skrevs för förlagets andra tidning ”Transport & Logistik iDag” och så hade man några sidor som var svårt att fylla med relevant bussmaterial. Nyhetssidorna består av pressreleaser etc. Sådan smörja tar man 647 kronor om året för. Då var man dessutom utlovad – eller snarare hotad – med tio nummer av Resforum men fick sex nummer.
Hittills har Res- och Trafikforum ingått i medlemsavgiften för de bussbolag som är med i Bussbranschens Riksförbund (BR) liksom för de huvudmän som är med i Svensk Kollektivtrafik. Från nästa år får åtminstone BR:s medlemmar välja om de vill ha Bussbranschen i stället. Jag tror att de allra flesta kommer att göra det.
Så här kommenterar Bussbranschen chefredaktör Ulo Maasing: "Det finns folk i branschen utan heder. Så gör företag på dekis som vill snylta på andra. Tydligt tecken på kris." En branschtidning (nåja) som inte ens kämpar med hederliga metoder har inget berättigande. Vi cirka 400, som tydligen har något fel på vårt intellekt och betalar full prenumerationsavgift lär klara oss utan. I synnerhet som jag blev närmast utskälld när jag ringde för att prenumerera privat för cirka fem år sedan. Sedan har det löpt på. Det borde det alltså inte ha gjort.
Nyheterna utgörs av pressreleaser, som helt okritiskt publiceras utom om det råkar vara någon icke-annonsör det handlar om då det sätts en tendentiös rubrik. Till exempel råkade den polska busstillverkaren Solaris illa ut eftersom de inte sålde några bussar i Sverige i augusti. Solaris har tidigare i år sålt massor med bussar till företag som kör länstrafik, men nu är det en gång så att trafikstart för sådan trafik är koncentrerad till juni och december. Inte så konstigt att inget bussbolag fann anledning att köpa regionalbussar i augusti alltså. Rubriken på tidningens hemsida blev "Tvärstopp för Solaris".
I dag läste jag Bjarne Wilmarsgårds blogg. Bjarne är ägare och ansvarig utgivare för Bussbranschen, tillika en mycket god vän till mig och tidigare min uppdragsgivare. Det lilla jag kan om journalistik har jag i stort sett lärt mig av Bjarne. Så här skriver han Res- & Trafikforum har alltså lagt sig till med ett snarlikt hemsidesnamn bara för att lura till sig besökare till hemsida.
Ni kan själva se att jag kommenterat men jag väljer ändå att klippa ut en del av det jag skriver för att använda i min egen blogg:
Skall jag fortsätta prenumerera på Res- och Trafikforum eller inte? Nu är det ingen tvekan längre. Jag skall inte fortsätta. Det här var droppen i den redan väl fyllda bägaren med malört. Det är ju inte bara busstidning.se som går till rt-forums hemsida utan även modernlokaltrafik.se. Låter namnet bekant? Jo, det var väl en bilaga till tidningen Bussbranschen som hette så på sin tid?
Res- och Trafikforum har ju blivit alltmer så att det är på gränsen till bedrägeri. Manipulering med upplagesiffror t ex. Sista numret gick i 7 200 ex. Hur nådde man detta? Jo, genom att skicka två ex till alla prenumeranter som fick den gratis eller till rabatterat pris. Vi om betalar fullt pris fick dock bara ett ex var, vilket jag i och för sig är innerligt tacksam för.
Innehållet är ju så tråkigt att ögonen svider. De senaste numren har man haft artiklar riktade till alla de bussbolag som vill komplettera sin vagnpark med små distributionsbilar. Det finns naturligtvis inte många sådana bussbolag så den riktiga förklaringen är en annan. Artikeln skrevs för förlagets andra tidning ”Transport & Logistik iDag” och så hade man några sidor som var svårt att fylla med relevant bussmaterial. Nyhetssidorna består av pressreleaser etc. Sådan smörja tar man 647 kronor om året för. Då var man dessutom utlovad – eller snarare hotad – med tio nummer av Resforum men fick sex nummer.
Hittills har Res- och Trafikforum ingått i medlemsavgiften för de bussbolag som är med i Bussbranschens Riksförbund (BR) liksom för de huvudmän som är med i Svensk Kollektivtrafik. Från nästa år får åtminstone BR:s medlemmar välja om de vill ha Bussbranschen i stället. Jag tror att de allra flesta kommer att göra det.
Så här kommenterar Bussbranschen chefredaktör Ulo Maasing: "Det finns folk i branschen utan heder. Så gör företag på dekis som vill snylta på andra. Tydligt tecken på kris." En branschtidning (nåja) som inte ens kämpar med hederliga metoder har inget berättigande. Vi cirka 400, som tydligen har något fel på vårt intellekt och betalar full prenumerationsavgift lär klara oss utan. I synnerhet som jag blev närmast utskälld när jag ringde för att prenumerera privat för cirka fem år sedan. Sedan har det löpt på. Det borde det alltså inte ha gjort.
söndag 9 oktober 2011
Rapport om Sicko
Beaglevalpen Sicko har nu varit hos oss i drygt en och en halv månad och har under den tiden utvecklats till en pigg och kavat hundherre, som gärna hälsar på de andra hundarna i området när vi är ute på promenad. Hans intresse blir inte alltid besvarat och då händer det att han skäller av besvikelse men annars skäller han aldrig på andra hundar. Han har också lite svårt att förstå att alla människor vi möter inte vill hälsa på honom. Så har han slutat att vara rädd för bilar, motorcyklar och grävmaskiner. De håller nämligen på att gräva upp gatan där vi bor för att göra den smalare. Ja, du läste rätt: fyra körfält skall bli två och så skall det bli en bred och fin GC-bana också. GC står för gång och cykel.
Det är en trevlig beagleherre fast livlig. Jag vet inte hur många leksaker han har ätit upp hittills och de flesta av dem är i trasor. Ibland leker han så livligt med dem att han faller ihop helt utmattad och sover och struntar i att det är dags för promenad. Han har också lyckats bli rumsren. Vidare älskar han att åka bil. Numera har han fått en större bur som står bak i bilen. Det är en fördel med kombibilar att man kan ha hundbur där. Där ligger han helt lugnt och gnager på ett ben.
Några bilder på Sicko när han springer nere vid stugan. De togs förra söndagen.
Inte konstigt att han behöver pusta ut sedan.
Avslutar det här inlägget med en höstbild tagen från Borås Resecentrum mot Krokshallsberget. Visst är det vackert så här års.
Bilderna blir större om du klickar på dem.
Det är en trevlig beagleherre fast livlig. Jag vet inte hur många leksaker han har ätit upp hittills och de flesta av dem är i trasor. Ibland leker han så livligt med dem att han faller ihop helt utmattad och sover och struntar i att det är dags för promenad. Han har också lyckats bli rumsren. Vidare älskar han att åka bil. Numera har han fått en större bur som står bak i bilen. Det är en fördel med kombibilar att man kan ha hundbur där. Där ligger han helt lugnt och gnager på ett ben.
Några bilder på Sicko när han springer nere vid stugan. De togs förra söndagen.
Inte konstigt att han behöver pusta ut sedan.
Avslutar det här inlägget med en höstbild tagen från Borås Resecentrum mot Krokshallsberget. Visst är det vackert så här års.
Bilderna blir större om du klickar på dem.
onsdag 28 september 2011
Populära inlägg
I spalten till höger kan man nu se vilka inlägg som lockat till flest sidvisningar under de senaste 30 dagarna. Som synes är det flest som velat läsa om Grön Tele. Trots deras milt sagt tvivelaktiga metoder finns det väldigt lite om dem på nätet och söker man på Google på Grön Tele kommer min blogg som andra och tredje alternativ. Jag lovar: Jag har inte gjort någonting för denna framstående placering.
PS. Jag har nu ändrat inställningarna så att det som visas är de populäraste inläggen den senaste veckan. DS.
PS. Jag har nu ändrat inställningarna så att det som visas är de populäraste inläggen den senaste veckan. DS.
måndag 26 september 2011
Tack för det, Jan Forsberg
Jag har inte funnit så många anledningar att tacka SJ:s vd för något men i dag finns det faktiskt en anledning: Forsberg lämnar in
Jag vill inte överdriva den här bloggens betydelse men för ett par dagar sedan rekommenderade jag honom att sluta innan den nye styrelseordföranden tvingade honom. Det verkar dock som om jag var för sent ute med mitt råd för så här säger SJ:s ordförande Jan Sundling:
– Utgångspunkterna för den nya organisationen är att kunna möta framtida behov och utmaningar med ökad effektivitet, sänkta kostnader och en förbättrad kvalitet oavsett väderlek.
Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta men det var nog tur att Sundling slutade där för annars hade han säkert fortsatt:
– Och det är inget som Forsberg är kapabel att klara av.
Det är i varje fall bland det lamaste jag någonsin läst från en styrelseordförande som kommenterar att en vd slutar frivilligt efter tio års anställning. Om det nu var frivilligt vill säga.
Forsberg säger:
– Den nya organisationen ska vara fullt implementerad senast vid halvårsskiftet 2012 och det känns då för jävligt att tvingas lämna över stafettpinnen till en efterträdare. Jag har ju för helvete pension först från första juli 2013, enligt mitt avtal, så det känns bittert att lämna över så att nya och mer inkompetenta krafter får ta vid.
Nej, det var så han menade men inte så han sade utan:
– Den nya organisationen ska vara fullt implementerad senast vid halvårsskiftet 2012 och det känns då naturligt att lämna över stafettpinnen till en efterträdare. Med anledning av att jag också går i pension första juli 2013, enligt mitt avtal, så känns det också bra att lämna över så att nya krafter får ta vid
I dag skall jag fira med tårta tror jag. Eller i varje fall en napoleonbakelse.
Jag vill inte överdriva den här bloggens betydelse men för ett par dagar sedan rekommenderade jag honom att sluta innan den nye styrelseordföranden tvingade honom. Det verkar dock som om jag var för sent ute med mitt råd för så här säger SJ:s ordförande Jan Sundling:
– Utgångspunkterna för den nya organisationen är att kunna möta framtida behov och utmaningar med ökad effektivitet, sänkta kostnader och en förbättrad kvalitet oavsett väderlek.
Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta men det var nog tur att Sundling slutade där för annars hade han säkert fortsatt:
– Och det är inget som Forsberg är kapabel att klara av.
Det är i varje fall bland det lamaste jag någonsin läst från en styrelseordförande som kommenterar att en vd slutar frivilligt efter tio års anställning. Om det nu var frivilligt vill säga.
Forsberg säger:
– Den nya organisationen ska vara fullt implementerad senast vid halvårsskiftet 2012 och det känns då för jävligt att tvingas lämna över stafettpinnen till en efterträdare. Jag har ju för helvete pension först från första juli 2013, enligt mitt avtal, så det känns bittert att lämna över så att nya och mer inkompetenta krafter får ta vid.
Nej, det var så han menade men inte så han sade utan:
– Den nya organisationen ska vara fullt implementerad senast vid halvårsskiftet 2012 och det känns då naturligt att lämna över stafettpinnen till en efterträdare. Med anledning av att jag också går i pension första juli 2013, enligt mitt avtal, så känns det också bra att lämna över så att nya krafter får ta vid
I dag skall jag fira med tårta tror jag. Eller i varje fall en napoleonbakelse.
Ett tåg som Jan Forsberg snart likt den gamla stinsen kan skita i.
lördag 24 september 2011
Med Gamla 45an till Göteborg
Jag är med i en klubb som äger en gammal SJ-buss från 1945, en Volvo B513 med SKV-kaross och det mesta i bussen är original men nu har den fått en ny motor. Runt 1960 krockskadades den och reparerades därför vid SJ:s huvudverkstad i Örebro. I samband med detta fick den en ny front. Fronten är från början av 1950-talet och hade tydligen funnits i verkstadens lager innan den hamnade på denna buss.
Sedan bussen reparerats och gjorts i ordning kom den aldrig i trafik mer. Avsikten lär ha varit att bevara den som museibuss men det fanns inte pengar till detta. Nu medförde ödet dock att den ändå blev museibuss men detta tack vare driftiga anställda vid SJ Buss, sedermera Swebus, i Borås. Bussen skickades nämligen till Dalsjöfors utanför Borås och ställdes upp i det garage som SJ Buss hade där. År 1980 skulle garaget röjas ur och min far, som var trafikmästare vid SJ Buss i Borås, fick i uppdrag att åka dit och fixa detta. Till sin stora förvåning fann han då bussen och hans chef, Lennart Broqvist, ställde upp så att bussen fick uppställningsplats i det nya garaget som höll på att byggas i Borås. Han föreslog också att en kamratklubb skulle bildas och så blev det: Klubb Gamla 45an. SJ Buss stod för bränsle och reservdelar men allt arbete utfördes ideellt av klubbens medlemmar, i varje fall några av dem.
År 1990 gick SJ Buss ihop med GDG och Swebus bildades. I början av 2000-talet ville Swebus göra sig av med sina museibussar och klubben fick möjlighet att köpa den. Priset var från början 100 000 kronor men det prutades ner kraftigt och stannade vid 500 kronor. Inte för mycket med tanke på allt arbete som klubbens medlemmar lagt ned på bussen. Från 2003 äger alltså klubben bussen.
I onsdags var vi tre medlemmar som åkte till Göteborg för att visa upp bussen för anställda vid Nettbuss. Vi hade fyra guidade visningar, där Bror Fransson (klubbens förste ordförande) berättade om bussen och demonstrerade den gamla biljettmaskinen av märket National. Den väger 40 kilo och normalt stod den kvar på bussen, men det hände att föraren fick släpa på den, exempelvis om den var trasig. Klubben har försäkrat sig om kvittorullar så det skall räcka i många år framåt.
Vi åkte från Borås klockan 07.30 på morgonen och första målet var Shell i Viared, där bussen skulle tankas.
Dennis Åkesson och Bror Fransson tankar bussen. Jag fotograferar. Vi har delat upp jobbet i klubben så var och en gör det han är bäst på.
Sedan fortsätter vi motorvägen i en hastighet av 45-50 km/tim mot Göteborg. Bussen mår inte väl av att köras fortare även om det går. Eftersom det var rejäla köer på infarten till Göteborg tog resan nästan två timmar. Men till sist är vi framme vid Nettbuss uppställningsplats på Bergslagsgatan i Göteborg, där de hyr in sig hos Terminal G.
Vi får plats under ett tak vid en lastbrygga för att visa bussen. Det är bra eftersom det regnar rätt kraftigt.
Vår buss får sällskap av lite modernare syskon som denna. Båda är Volvo men där sluter likheten. Det skiljer 65 år på dessa båda.
Även i Göteborg tankas bussen. Inte för att det gått åt så mycket bränsle från Borås utan därför att Nettbuss ställer upp med en tank diesel som tack för att vi kom. Tackar Nettbuss för detta.
Ett 15-tal anställda från Nettbuss och Terminal G och lika många från Utbildningscentret kommer för att titta på bussen och vara med om den guidade visningen. Utbildningscentret utbildar bussförare och de flesta som går där har hänvisats dit via Arbetsförmedlingen. Fördomsfull som jag är trodde jag att dessa skulle vara ganska ointresserade men ack så fel jag hade. De visade ett oerhört stort intresse för den gamla bussen och fick också vara med om en kortare åktur. Det blir 15 bra bussförare när de är klara, det är jag säker på.
Bror Fransson demonstrerar biljettmaskinen, som alltså väger 40 kilo och innanför skalet är fyllt av mekanik. Inga datorer som kan krångla här och mycket att kolla i taxetabeller innan föraren kunde slå in en biljett. Ändå gick det lika fort som det i dag tar för en förare som kör för Västtrafik att sälja en biljett som betalas med betalkort.
Vill du läsa mer om Klubb Gamla 45an så finns en hemsida.
http://www.klubbgamla45an.se/
Bilderna blir större och bildtexterna läsbara om du klickar på dem.
Sedan bussen reparerats och gjorts i ordning kom den aldrig i trafik mer. Avsikten lär ha varit att bevara den som museibuss men det fanns inte pengar till detta. Nu medförde ödet dock att den ändå blev museibuss men detta tack vare driftiga anställda vid SJ Buss, sedermera Swebus, i Borås. Bussen skickades nämligen till Dalsjöfors utanför Borås och ställdes upp i det garage som SJ Buss hade där. År 1980 skulle garaget röjas ur och min far, som var trafikmästare vid SJ Buss i Borås, fick i uppdrag att åka dit och fixa detta. Till sin stora förvåning fann han då bussen och hans chef, Lennart Broqvist, ställde upp så att bussen fick uppställningsplats i det nya garaget som höll på att byggas i Borås. Han föreslog också att en kamratklubb skulle bildas och så blev det: Klubb Gamla 45an. SJ Buss stod för bränsle och reservdelar men allt arbete utfördes ideellt av klubbens medlemmar, i varje fall några av dem.
År 1990 gick SJ Buss ihop med GDG och Swebus bildades. I början av 2000-talet ville Swebus göra sig av med sina museibussar och klubben fick möjlighet att köpa den. Priset var från början 100 000 kronor men det prutades ner kraftigt och stannade vid 500 kronor. Inte för mycket med tanke på allt arbete som klubbens medlemmar lagt ned på bussen. Från 2003 äger alltså klubben bussen.
I onsdags var vi tre medlemmar som åkte till Göteborg för att visa upp bussen för anställda vid Nettbuss. Vi hade fyra guidade visningar, där Bror Fransson (klubbens förste ordförande) berättade om bussen och demonstrerade den gamla biljettmaskinen av märket National. Den väger 40 kilo och normalt stod den kvar på bussen, men det hände att föraren fick släpa på den, exempelvis om den var trasig. Klubben har försäkrat sig om kvittorullar så det skall räcka i många år framåt.
Vi åkte från Borås klockan 07.30 på morgonen och första målet var Shell i Viared, där bussen skulle tankas.
Dennis Åkesson och Bror Fransson tankar bussen. Jag fotograferar. Vi har delat upp jobbet i klubben så var och en gör det han är bäst på.
Sedan fortsätter vi motorvägen i en hastighet av 45-50 km/tim mot Göteborg. Bussen mår inte väl av att köras fortare även om det går. Eftersom det var rejäla köer på infarten till Göteborg tog resan nästan två timmar. Men till sist är vi framme vid Nettbuss uppställningsplats på Bergslagsgatan i Göteborg, där de hyr in sig hos Terminal G.
Vi får plats under ett tak vid en lastbrygga för att visa bussen. Det är bra eftersom det regnar rätt kraftigt.
Vår buss får sällskap av lite modernare syskon som denna. Båda är Volvo men där sluter likheten. Det skiljer 65 år på dessa båda.
Även i Göteborg tankas bussen. Inte för att det gått åt så mycket bränsle från Borås utan därför att Nettbuss ställer upp med en tank diesel som tack för att vi kom. Tackar Nettbuss för detta.
Ett 15-tal anställda från Nettbuss och Terminal G och lika många från Utbildningscentret kommer för att titta på bussen och vara med om den guidade visningen. Utbildningscentret utbildar bussförare och de flesta som går där har hänvisats dit via Arbetsförmedlingen. Fördomsfull som jag är trodde jag att dessa skulle vara ganska ointresserade men ack så fel jag hade. De visade ett oerhört stort intresse för den gamla bussen och fick också vara med om en kortare åktur. Det blir 15 bra bussförare när de är klara, det är jag säker på.
Bror Fransson demonstrerar biljettmaskinen, som alltså väger 40 kilo och innanför skalet är fyllt av mekanik. Inga datorer som kan krångla här och mycket att kolla i taxetabeller innan föraren kunde slå in en biljett. Ändå gick det lika fort som det i dag tar för en förare som kör för Västtrafik att sälja en biljett som betalas med betalkort.
Här är biljettmaskinen. Jag nämnde väl att den väger 40 kilo.
http://www.klubbgamla45an.se/
Bilderna blir större och bildtexterna läsbara om du klickar på dem.
torsdag 22 september 2011
"11-åringen" som "kastades av" tåget i Kumla - igen
Ni minns väl den här händelsen
http://savenfjord.blogspot.com/2011/08/lamna-inte-ut-personalen-sj.html
Jag riktade därvid en del kritik mot SJ som lämnade ut personalen utan att ta reda på vad som låg bakom. Det har SJ fortfarande inte gjort eller också har de tyckt att det är viktigare att skydda (det alltmer solkade) varumärket än sin personal.
Jag är inte särskilt förtjust i fackföreningen SEKO men i det här fallet har de agerat föredömligt för att hjälpa sin medlem.
http://www.klubbsjtrafik.se/klubb/mtrl/110915-SEKO-SJ-nr3.pdf
Artikeln om "11-åringen" finns på sidan 8-9.
SEKO har i stort sett kommit fram till samma sak som jag gjorde i ovan nämnda blogginlägg. Undrar när SJ och media kommer fram till det. Fast SJ är väl fortfarande rädda för att medge sanningen och att de har haft fel. Vd Jan Forsberg har personligen t ex lämnat ut den anställda tågvärden i tidningsintervjuer. Att ta tillbaka detta skulle antagligen vara detsamma som att han tvingas avgå. Tja, det kanske inte vore så dumt att avgå nu. Innan den nya styrelsen för SJ med nye ordföranden Jan Sundling i spetsen tvingar honom menar jag.
För media är historien iskall sedan länge, så där finns det ju knappast något hopp om att det blir någon rättelse. Således kommer 99 procent av den svenska befolkningen allt framgent tro att SJ har tågvärdar som närmast utan anledning kastar av 11-åringar i Kumla.Alltmedan SJ inte vågar gå ut med personalens version. Tågvärden må ha gjort en grov felbedömning men det är ändå väl värt att ta del av hur hon resonerade och uppfattade situationen.
SEKO har krävt att den talesman som gick ut i media omedelbart efter händelsen skall befrias från den delen av sitt arbete (att informera media alltså). Det har jag tyckt hela tiden. Och tyckte långt innan detta i Kumla inträffade.
http://savenfjord.blogspot.com/2011/08/lamna-inte-ut-personalen-sj.html
Jag riktade därvid en del kritik mot SJ som lämnade ut personalen utan att ta reda på vad som låg bakom. Det har SJ fortfarande inte gjort eller också har de tyckt att det är viktigare att skydda (det alltmer solkade) varumärket än sin personal.
Jag är inte särskilt förtjust i fackföreningen SEKO men i det här fallet har de agerat föredömligt för att hjälpa sin medlem.
http://www.klubbsjtrafik.se/klubb/mtrl/110915-SEKO-SJ-nr3.pdf
Artikeln om "11-åringen" finns på sidan 8-9.
SEKO har i stort sett kommit fram till samma sak som jag gjorde i ovan nämnda blogginlägg. Undrar när SJ och media kommer fram till det. Fast SJ är väl fortfarande rädda för att medge sanningen och att de har haft fel. Vd Jan Forsberg har personligen t ex lämnat ut den anställda tågvärden i tidningsintervjuer. Att ta tillbaka detta skulle antagligen vara detsamma som att han tvingas avgå. Tja, det kanske inte vore så dumt att avgå nu. Innan den nya styrelsen för SJ med nye ordföranden Jan Sundling i spetsen tvingar honom menar jag.
För media är historien iskall sedan länge, så där finns det ju knappast något hopp om att det blir någon rättelse. Således kommer 99 procent av den svenska befolkningen allt framgent tro att SJ har tågvärdar som närmast utan anledning kastar av 11-åringar i Kumla.Alltmedan SJ inte vågar gå ut med personalens version. Tågvärden må ha gjort en grov felbedömning men det är ändå väl värt att ta del av hur hon resonerade och uppfattade situationen.
SEKO har krävt att den talesman som gick ut i media omedelbart efter händelsen skall befrias från den delen av sitt arbete (att informera media alltså). Det har jag tyckt hela tiden. Och tyckte långt innan detta i Kumla inträffade.
onsdag 21 september 2011
Ännu en milstolpe
Tidigt i dag visade räknaren på antalet sidvisningar över 40 000 sedan jag startade bloggen i juli 2008. Som sidvisningar räknas när någon går in på en speciell sida efter att t ex ha hittat den på Google. Den som går in på bloggen som helhet tas inte med så länge vederbörande inte klickar på en speciell sida.
Mest sidvisningar (684 stycken) har det blivit på detta inlägg:
http://savenfjord.blogspot.com/2008/09/studieresan-till-rgen.html
Nu är det bara att sikta på 50 000 sidvisningar.
Flest sidvisningar (55 stycken) den senaste veckan har det blivit på detta inlägg:
http://savenfjord.blogspot.com/2011/06/gron-tele-slar-till-igen.html
Observera också att det inlägget har resulterat i 20 kommentarer. Intressant läsning för den som funderar på att byta till Grön Tele.
Mest sidvisningar (684 stycken) har det blivit på detta inlägg:
http://savenfjord.blogspot.com/2008/09/studieresan-till-rgen.html
Nu är det bara att sikta på 50 000 sidvisningar.
Flest sidvisningar (55 stycken) den senaste veckan har det blivit på detta inlägg:
http://savenfjord.blogspot.com/2011/06/gron-tele-slar-till-igen.html
Observera också att det inlägget har resulterat i 20 kommentarer. Intressant läsning för den som funderar på att byta till Grön Tele.
torsdag 8 september 2011
Ny restaurang i Borås
Ibland blir man positivt överraskad. Som i fredags i förra veckan när jag kom på att det Plus65-kort som Borås stad gett oss alla som fyllt 65 år också kan användas till att upptäcka bygden. Jag hade således gjort upp en rätt bra runda, som skulle hinnas med mellan 08.30 och 15.00 när kortet gäller. Först åkte jag buss till Fristad.
Därifrån med tåg tillbaka till Borås och sedan Viskafors.Det är samma tåg och det är inte många gånger i mitt liv jag har åkt tåg förbi Borås. På bilden syns tåget lämnas Viskafors, en station som är mycket vackert belägen utmed Viskans strand.
Från stationen kan man se den tidigare kyrkan, som sedan blev krog och kongresscenter. Efter en mängd inbrott tröttnade dock ägaren och har försökt sälja den. Men så vitt jag vet har det inte lyckats. Så Sveriges enda krog som är inrymd i en före detta kyrka är nu stängd. Tillfälligt får vi väl hoppas. Viskafors kyrka låg alltså mycket vackert uppe på ett berg och innan vegetationen blev alltför tät var det en fantastisk utsikt härifrån. Den är också unik eftersom den i många år ägdes av Rydboholmsbolaget och inte Svenska kyrkan. Samma sak gällde kyrkan i Rydboholm, men annars lär bolagskyrkor inte ha varit särskilt vanliga i Sverige.
När bussen från Viskafors kom till Rescentrum såg jag nere på Centralstationen ett intressant tåg, som måste utforskas. Jag steg alltså av bussen och hittade detta. Med ett lok från 1956 i spetsen för två diesellok bestod tåget av ett stort antal äldre vagnar, som skulle flyttas från Bergslagernas Järnvägssällskaps uppställningsplats vid Lärje till Landeryd.
I bakre änden fick man dessutom hjälp av ett ånglok när man tuffade vidare efter ett längre uppehåll i Borås.
Efter detta begav jag mig till Hüttners för att äta lunch. Men det visade sig att Hüttners inte fanns kvar. På dess plats fanns i stället Restaurang Linné.
Här tog krögaren Tomas Aspman mot mig och serverade en alldeles utmärkt fläsknoisette med råstekt potatis. Men var var allt folket. På Hüttners tid brukar här vara fullt trots att det är cirka 10 minuters promenad från centrum. Tomas var dock lugn:
- Jag öppnade denna veckan och det har varit stängt flera månader så folk har inte hittat hit än.
Det måste vi ändra på så jag lovade att dra mitt lilla strå till stacken, vilket jag gjort med detta.
Det fanns ingen napoleonbakelse till kaffet men det här lilla bakverket med generöst med vispgrädde var en angenäm bekantskap. Det bästa av allt: det bjöds på det.
Bilderna blir större om man klickar på dem!
Därifrån med tåg tillbaka till Borås och sedan Viskafors.Det är samma tåg och det är inte många gånger i mitt liv jag har åkt tåg förbi Borås. På bilden syns tåget lämnas Viskafors, en station som är mycket vackert belägen utmed Viskans strand.
Från stationen kan man se den tidigare kyrkan, som sedan blev krog och kongresscenter. Efter en mängd inbrott tröttnade dock ägaren och har försökt sälja den. Men så vitt jag vet har det inte lyckats. Så Sveriges enda krog som är inrymd i en före detta kyrka är nu stängd. Tillfälligt får vi väl hoppas. Viskafors kyrka låg alltså mycket vackert uppe på ett berg och innan vegetationen blev alltför tät var det en fantastisk utsikt härifrån. Den är också unik eftersom den i många år ägdes av Rydboholmsbolaget och inte Svenska kyrkan. Samma sak gällde kyrkan i Rydboholm, men annars lär bolagskyrkor inte ha varit särskilt vanliga i Sverige.
När bussen från Viskafors kom till Rescentrum såg jag nere på Centralstationen ett intressant tåg, som måste utforskas. Jag steg alltså av bussen och hittade detta. Med ett lok från 1956 i spetsen för två diesellok bestod tåget av ett stort antal äldre vagnar, som skulle flyttas från Bergslagernas Järnvägssällskaps uppställningsplats vid Lärje till Landeryd.
I bakre änden fick man dessutom hjälp av ett ånglok när man tuffade vidare efter ett längre uppehåll i Borås.
Efter detta begav jag mig till Hüttners för att äta lunch. Men det visade sig att Hüttners inte fanns kvar. På dess plats fanns i stället Restaurang Linné.
Här tog krögaren Tomas Aspman mot mig och serverade en alldeles utmärkt fläsknoisette med råstekt potatis. Men var var allt folket. På Hüttners tid brukar här vara fullt trots att det är cirka 10 minuters promenad från centrum. Tomas var dock lugn:
- Jag öppnade denna veckan och det har varit stängt flera månader så folk har inte hittat hit än.
Det måste vi ändra på så jag lovade att dra mitt lilla strå till stacken, vilket jag gjort med detta.
Det fanns ingen napoleonbakelse till kaffet men det här lilla bakverket med generöst med vispgrädde var en angenäm bekantskap. Det bästa av allt: det bjöds på det.
Bilderna blir större om man klickar på dem!
Amiralens storband
Vännen Kenneth i Malmö skickade mig i måndags en uppskattad present, nämligen den nyaste CD-skivan med Amiralens storband. Det blev en högtidsstund framför CD-spelaren. Jag hade förmånen att för ett par år sedan höra dem live i Malmö och har sedan uppskattat detta band med dess duktiga musiker och inte minst sångare stort. Ni kan också få samma högtidsstund i Harry Arnolds anda. Tonen slås an genast med "Stand by" eller "This is Harry" som den också kallades. Samma låt avslutar också skivan men i ett kortare arrangemang.
Här är innehållet (klicka på bilden så blir det lättare att läsa):
Det är möjligt för er också att uppleva samma högtidsstund. Kenneth säljer också skivan för 150 kronor + porto 20 kronor. Det är väl använda pengar finansoro till trots. Köp denna CD
Här är innehållet (klicka på bilden så blir det lättare att läsa):
Det är möjligt för er också att uppleva samma högtidsstund. Kenneth säljer också skivan för 150 kronor + porto 20 kronor. Det är väl använda pengar finansoro till trots. Köp denna CD
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)