Det var Borås som räddade New York-börsen

I dag avslöjar Radio Sjuhärad att det var en delegation från Borås som var orsaken till New York-börsens kraftiga stigning i tisdags. De överlämnade nämligen en bronsstaty av stadens symbol, som är en knalle (och inte Pinnochio om någon trodde det). Sedan gåvan överlämnats steg Dow Jones med nästan 11 procent, vilket lär vara rekord på en dag. En företrädare för börsen såg genast samband med gåvan och även om börserna nu går ned igen så har i alla fall New York-börsen fått en ny maskot: en knalle!

Volvo Personvagnar och Volvo Lastvagnar må darra på grund av orderbrist. Men Volvo Bussar har gott om order. Varför? Jo, förstås för att fabriken finns i Borås.

Detta tillsammans med att Borås Tidning i dag beskriver det som i princip klart att Elfsborg tar guld i Allsvenskan gör att just nu våras det för Borås. Nu gäller det bara att Kalmar förlorar sina båda matcher mot jumbolaget IFK Norrköping och Halmstad. Medan Borås måste vinna en av sina båda matcher mot samma Halmstad och Gefle IF och spela minst oavgjort i den andra. Alternativt vinna en av matcherna med 20 måls skillnad. En baggis alltså innan guldet är i Borås. Eller åtminstone silvret. Kalmar tar nog trots allt guldet - allt annat vore både märkligt och orättvist.

Man får väl stämma in i Galenskapernas hyllningssång "Borås Borås". Ni vet den som Frank Sinatra sedan stal och gjorde om till "New York, New York". Eller om det nu var tvärtom.

Varför räcker inte dagarna till

Mer och mer jobb blir det och i dag fick jag ännu mer. Men jag skall väl vara glad för att någon vill anlita en gammal avtalspensionärs tjänster dra nytta av hans kunskaper nu när allt fler blir varslade, så jag skall inte klaga. Det blir dock svårt att hinna med att skriva något i bloggen. I synnerhet de senaste dagarna då jag har haft en massa tråkigt arbete vid datorn. Det är nämligen snart ny tidtabell och då skall tågen annonseras på plattformar och stationer. Det där är inget som görs av sig självt utan det gäller att fylla i en beställning. Mitt uppdrag är att göra det för samtliga tåg som körs av Tågkompaniet och bara det blir en ganska omfattande sak.

Men i alla fall: nu är det snart Allhelgonahelg och traditionsenligt tillbringar jag den i Tyskland. I morgon åker vi ett gäng med Magnus Knutsson från Jönköping och hans gamla Scania-Vabis från 1966 (se bilden). Förra gången jag skrev om den bussen på bloggen blev jag kontaktad av en journalist i Jönköping, som av någon anledning läste min lilla blogg, och det resulterade i följande artikel: http://www.jonkoping.nu/index.php?option=com_content&task=view&id=11407&Itemid=77

För om åren har resan gått till Halle-an-der-Saale, eftersom det varit Busfahrertreff där med veteranbussar från en stor del av Tyskland med angränsande länder. Men förra året ställdes denna in med kort varsel eftersom staden hade ont om pengar. Så i år åker vi stället till Wernigerode i Harz. Där blir det en utflykt under lördagen med smalspårigt ångloksdraget tåg upp till Brocken, häxornas berg och det egentliga Blåkulla. Och så passar vi nog på att handla lite på vägen också.

Vi hörs...

Glöm inte ställa om klockan

I kväll skriver jag i folkbildningens tjänst. Vi övergår nämligen i natt till normaltid. Det vill säga att klockan skall dras tillbaka en timme. Minnesregel: På våren ställer man fram trädgårdsmöblerna. På hösten ställer man tillbaka trädgårdsmöblerna. Samma sak gäller alltså klockan.

Det var 1980 som det bestämdes att Sverige liksom stora delar av Europa skulle övergå till sommartid. Då jobbade jag vid AB Trafikrestauranger med tågrelaterade frågor och det föll på min lott att skriva en instruktion till personalen som hade överliggning den natten. Jag började skriva på en instruktion och ju mer jag förklarade, ju mer vecklade jag in mig i förklaringar och undantag och till sist hade jag fått ihop fem A4, som blev en helt obegriplig läsning. Jag kastade alltihop och skrev sedan mitt livs kortaste PM: "Natten mellan xx och xx april 1980 går vi över till sommartid. Då skall klockan ställas fram en timme. Gör det innan du lägger dig på kvällen."

Sedan har jag ofta fått frågan hur tågbolagen gör med de tåg som är ute över natten. Nu kan jag bara svara för resandetågen men det är rätt lätt. Eftersom övergången görs natt mellan lördag och söndag så är det inte så många tåg ute på natten. Men de tåg som är det blir alltså en timme sena på våren och en timme tidiga på hösten. I det första fallet får lokföraren ta in så mycket tid som han kan utan att tumma på några säkerhetsbestämmelser som tillåten högsta hastighet. I det andra fallet tidsregleras på nästa station med annonserat uppehåll för påstigande. Svårare är det inte. Så länge vi inte pratar om pendeltågen i Göteborg. Där har man dock löst problemet genom att Västtrafik övergår till normaltid först klockan 04.30. Och då finns inga av deras tåg ute. I natt körs tågen alltså precis som en vanlig lördag som om normaltiden inte alls infördes.

Jag har fått lite reaktioner på det jag skrev i går om Nisse med mobiltelefonen på tåget. Alla utom en höll med mig. Mobilblottare är ett otyg. Den som inte höll med påpekade att det är förbjudet att återge telefonsamtal. Jag vet och jag gjorde inte det heller. Det jag skrev var inte vad som sades utan konstruerade exempel på vad samtalen handlade om. Händelser och namn var fingerade. Kritikern tyckte också att jag lämnade ut lite väl mycket uppgifter om telefonören (trots att han förstod att namnet var fingerat) och undrade om han inte kan få problem med sin arbetsgivare för det. Jo, det hoppas jag verkligen att han får. Åtminstone att han får betala telefonräkningen med egna pengar så vi slipper betala den när vi köper företagets produkter.

Beträffande mobilfri kupé på tåg så blev jag avskräckt för det för flera år sedan. Det var nämligen en herre mitt emot mig som tydligen blivit inbokad där utan att han begärt det. I stället för att fråga tågpersonalen om en annan plats ringde han runt till alla sina affärsbekanta. Inga långa samtal men man blev snart trött på hans "Du, jag sitter i mobiltelefonfri avdelning på tåget så du kan inte ringa mig före klockan 11.00". Efter tjugo sådana samtal var man rätt trött. Men värst var att han inte fick tag i alla utan i stället bad telefonisten/sekretarern att säga till vederbörande att ringa upp honom. Så en gång var tjugonde minut ringde hans telefon av den anledningen. Dessutom hade han förmodligen lyckats komma över en inspelning av Vesuvius utbrott som ringsignal.

Det är ju också så att i mobiltelefonfri avdelning får jag inte själv ha på min mobiltelefon. Det är mot mitt ego att inte alltid vara anträffbar. MEN: jag för aldrig några långa samtal på tåg. Och jag försöker dämpa rösten. En sak till: har jag någon gång stängt av mobiltelefonen så glömmer jag alltid att slå på den igen. Det kan gå en dag innan jag kommer ihåg det. Så ni förstår varför jag trots mobilblottarna väljer tåget framför flyget...

Rapport från en tågresa till och från Malmö

Marianne var ute med några arbetskamrater i går och blev så berusad att hon inte kom ihåg någonting och fick hjälp av några kollegor upp på hotellrummet. Men det hände inget. Hon sa inget olämpligt och det var inget sex inblandat. Hasse är jämt berusad på jobbet men han är en förbaskad duktig chef. Olle hade lurat Nisse på en jätteaffär med inte helt ärliga medel. Et cetera. Hur vet jag allt detta. Jo, jag hörde Nisse berätta det och en massa annat i telefon. Han satt precis bakom mig och pratade så högt att jag inte kunde undgå att höra vad han sa. Jag garanterar: jag hade gjort vad som helst för att slippa höra detta. Jag övervägde strypning efter Hässleholm men mitt i en mening utbrast han "Här i Hässleholm skall jag byta tåg" och det blev tysssst. Då hade han pratat i telefon nästan oavbrutet i två timmar. Inte i ett samtal men i fyra - eller möjligen fem. Och ni vet hur mycket man har att säga i ett telefonsamtal. Och att resten blir vad som på journalistspråk kallas snömos. Det var mycket snömos i Nisses samtal. Nisse jobbar för övrigt på ett stort livsmedelsföretag, det fick vi också veta. Jag skall inte handla deras varor mer. Mamma får ursäkta. (Alla namn i det här stycket är fingerade. Det finns dock en liten ledtråd till vilket livsmedelsföretaget är - jag kunde inte låta bli. Liten hämnd är också hämnd.)

Detta hände i dag när jag åkte med X2000 till Malmö. Det gick bra från Göteborg ända till Varberg. Där blev vi stående i 20 minuter utanför på grund av signalfel. Och i 15 minuter inne på stationen på grund av signal- och växelfel. Sedan fick vi backa tillbaka och tog oss ut en en annan väg där växlarna fungerade. Vi blev 45 minuter sena till Malmö. Dock var informationen föredömlig i den mån jag kunde höra det för telefonmarodören bakom mig. Tror ni att fanskapet höjde rösten för att överrösta högtalarutropen?!?

Således kom jag och tre likasinnade för sent till mötet med Banverket. Det gjorde inte så mycket för de hade redan hunnit avhandla de banor som inte berörde oss. Mötet gick sedan snabbt. Det var egentligen bara en som opponerade sig och ställde ointressanta frågor. Nämligen jag. Annars skulle mötet gått på 10 minuter. Nu tog det en dryg halvtimme innan det bästa av allt med BV-mötena i Malmö: smörgåstårtan. Det var dessutom ett givande möte. Jag fick nästan ett gehör för att flytta ett banarbete två veckor framåt i tiden så att det inträffar mitt i tidtabellsskiftet.

Nåväl, strax efter tolv var allt klart och jag hade bokat till tåget som gick 17.14. Med onda föraningar gick jag till biljettförsäljningen på Malmö C för att boka om till tåget 12.45. Ja, det heter reseshop eller något annat modernt nuförtiden. Mina onda aningar gällde fyra saker:
1. Det skulle vara lång kö till disken.
2. Jag skulle inte få boka om biljetten (enligt reglerna skulle det skett dagen före resdagen).
3. Tåget 12.45 skulle vara fullbokat.
4. Jag skulle få en dålig plats.
Men alla onda aningar kom på skam. Det var ingen kö alls. I samma ögonblick jag tog min nummerlapp kom mitt nummer upp på displayen. Tjejen bakom disken brydde sig inte om vad det stod på biljetten om bokningen utan bokade helt käckt om. Tåget var inte fullbokat. Och jag fick en utmärkt plats.

Sådan tur med SJ kan inte hålla i sig. Jag gick ut till spår 6 där tåget var skyltat. Satte mig på en bänk rätt långt ner på plattformen där jag hade bra utsikt över Öresundstågen. Varje gång ett Öresundståg kommer in till Malmö C, vilket händer sex gånger i timmen, så utbryter en Kafka-artad stämning. Tågen är felskyltade, det blir en gissning vilken tågdel som går vart och det är ett allmänt kaos. Ibland kopplas bakre vagnen av innan tåget fortsätter och där sitter folk som så småningom hamnar ute i vagnhallarna.

DÅ! Då hände det. Högtalarna berättade att X2000 var ersatt av ett Öresundståg som gick från spår 4. Ja, det var ju bara att gå dit. Det var dubbla tågsätt så det var gott om plats. Men ändå: en väsentlig komfortskillnad. Och ingen servering. Tåget var ordentligt skyltat på plattformen men sedan ingenting. Strax före Lund ropas "Detta tåg går till Kristianstad". Jag kollar plattformsskyltningen i Lund och frågar en av tågvärdarna. Jo, tåget går till Göteborg. Just som vi passar Höör ropas i högtalarna ut "Nästa uppehåll Höör". Det visar sig att det är något slags automatik som inte går att stänga av. Så det är lite spännande i Hässleholm för att se om vi svänger åt rätt håll. Jo, det gjorde vi. Så jag kom i alla fall till Varberg där ett av Viskadalsbanans tåg med ännu sämre komfort väntade. Men det visste jag ju innan, tågen där är inte bättre än så. I exakt rätt tid kom vi till Borås Central och ungefär när jag egentligen skulle åkt från Malmö kunde jag kliva över tröskeln till mitt hem.

Nu skall jag väl inte bara klaga. När nu X2000-sättet gick sönder så var det ju i alla fall uppfinningsrikt av SJ att ta vad som råkade stå färdigt. Och det blev bara en mindre försening till Varberg - 10 minuter. Det kan nog mer skyllas löv som faller ned och gör rälsen hal. Är det förresten blad eller löv som faller. När blir ett blad ett löv? Se där, något att fundera på över helgen.

Det har börjat köra till sig

Det är mycket nu. Jag har fått gå upp till tre arbetsdagar i veckan. Ja, nästan fyra. Så det blir inte så mycket tid att skriva och ni som väntar på fortsättningen om bussresan till Provence får tyvärr vänta ett tag till.


I tisdags var jag och såg Frölunda spela ishockey mot Färjestad. Tydligen hade Frölunda missförstått något. Det gäller inte att ha flest attacker mot motståndarlagets mål, det gäller att göra mål. Under första perioden hade Frölundas målvakt i princip inget att göra. Under andra perioden var Färjestad i stort sett över på Frölundas planhalva båda gånger. Och båda gångerna slutade med mål. Tredje perioden förbigår jag med tystnad. Sedan tände det till när det blev sudden death men på de fem minuter man har för detta blev det inga mål och matchen slutade alltså 2 - 2. Om nu matchen var milt sagt medioker så var i alla fall stämningen på topp bland de nästan 12 000 åskådarna. Och så vann ju Elfsborg samtidigt hemma i Borås mot Trelleborg och har nu klar guldchans. Ja, enligt Borås Tidning så har de i praktiken redan tagit guld. Visst vore det roligt om Elfsborg vann igen men jag tycker Kalmar nu har förtjänat guld. Trevlig fotboll och så har de kämpat hårt.


Detta blir nog det enda jag skriver om idrott på lång tid framöver. Jag brukar nämligen bara gå på ett idrottsevenemang om året, nämligen en av Frölundas matcher. Och det beror på att jag har en del affärsmässiga kontakter med en av matchvärdarna, som då brukar bjuda in sina kunder på lite mat - den här gången taco-buffé - och dryck. Brukar vara trevligt - så även denna gång.


I morgon skall jag upp tidigt för att åka på möte med Banverket i Malmö.

Nu hotas vårt klimat igen

Jag läste just i Borås Tidning att forskarna är bekymrade för klimatförändringar på vår jord. Ja, det har vi ju läst mycket om men det var något som inte stämde den här gången. Nu var de nämligen rädda för att det skulle bli kallare på jorden. Orsaken är att solvindarna har minskat och det kan betyda att solen ger mindre värme. Nu händer visserligen detta ungefär vart elfte år men det är visst värre i år än någonsin tidigare under de femtio åren man kan mäta.

Nu är det dock ingen större fara för mänskligheten, stod det. Vi kommer inte att märka så mycket utav det. Förutom att satelliter kommer att förstöras, astronauter kommer att dö uppe i luften och vi får en ny istid då alltså.

Jag har ett förslag till lösning: om vi fortsätter att sprida ut en massa koldioxid och annat som påverkar växthuseffekten så blir ju totalresultatet status quo. Jag hade tänkt ta taket till Göteborg nu men det får bli bilen i stället. Jag lånar nog min fars bil. Han har nämligen en SUV. Nu skall här räddas klimat genom extramycket bilkörning!!

Lite om Borås Lokaltrafik

Det har varit lite dålig fart på bloggskrivandet på sista tiden men det har varit några välfyllda dagar och som så ofta när man tröttar ut sig genom att jobba så har jag dessutom sovit dåligt. Men nu är det snart över för den här gången. I november är det än så länge luckor på de flesta dagarna, men så kommer väl en massa lockande anbud som man inte kan säga nej till och så blir det lika tjockt i almanackan som i oktober. Det blir så när man inte har fast jobb utan bestämmer själv när man vill jobba. Så jag har ju ingen att klaga på heller.

Nåväl, sedan sist har jag hunnit med även den andra dagen på Persontrafik 2008 på Svenska Mässan i Göteborg. Det kan summeras som en mycket trevlig mässa och välarrangerad. Frågan är nu dock hur mycket utställarna säljer - får de igen sina satsade pengar. Det kommer ett långt reportage med många bilder i nästa nummer av Bussbranschen, ett reportage som tog mig fyra arbetsdagar att göra, så det är ju onödigt att skriva allt här.

I går hade Borås Tidning en rubrik på första sidan och på löpsedeln "350 kan få gå vid Borås Lokaltrafik". I artikeln stod det "hälften av 350" och i dag kom facit till den huvudräkningen. Hälften av 350 blir 160! I dag ber också tidningens chef Jan Öjmertz om ursäkt för de felaktiga uppgifterna och beklagar att det skapat oro hos många BL-anställda. Jaha, och så var det klart med den saken. Nu är det bara att gå vidare och hitta på nya säljande rubriker. Hade Borås Tidning varit ett paket felmärkt köttfärs hade jag kunnat gå tillbaka till affären och - allra minst - få pengarna tillbaka. Om jag vill ha tillbaka pengarna för gårdagens Borås Tidning så får jag antagligen svaret att så kan man inte göra.

Borås Lokaltrafik är ett av landets sju kvarvarande kommunalägda bussbolag. För tjugo år sedan var de nästan 50. Är inte detta en indikation tydlig som någon på att kommuner inte skall äga bussbolag? Nu säger BL:s vd att det är ingen som vill köpa företaget med mindre än att de får en påse pengar på köpet. So what? Bättre anledning att sälja företaget så fort som möjligt kan inte jag hitta. Det är lätt. Inför år 2009 har det varit ny upphandling. Den har tagits hem av Veolia Transport och Borås Lokaltrafik förlorar därmed ungefär hälften av nuvarande trafik. Men de har förstås överklagat - det är tydligen rutin att man skall göra det - på rätt vaga grunder tycker jag som har läst deras argument för överklagande. Ja, inte hela förstås. Med bilagor är det bortemot 500 A4-sidor. Men det viktigaste. Passa på nu och sälj halva företaget och så kan ni sälja andra hälften år 2013 när tätortstrafiken skall upphandlas. Ni behöver ju då bara låta bli att lägga ett anbud. Ni har ju också trumf på hand: en värdefull garageanläggning som den som får trafiken säkerligen vill komma över till nästan det pris ni kommer att begära.

Nu skulle jag ju inte säga något om BL vore ett lönsamt företag. Nu har det visserligen redovisats vinst i några år. Det beror på att de för ett par år sedan fick ett ägarbidrag (alltså våra skattepengar) på 24 miljoner kronor. Därmed kunde tidigare förlusttrafik - den som nu blivit upphandlad och BL har alla chanser att slippa - skrivas av på en gång och vips: det ser fint ut i bokslutet.

Bussförarna har också fått bidra till det förbättrade resultatet. Förut kunde det bli en rökpaus på vändstationen. I dag är det bara undantagsvis det blir så. Vanligare är att bussen är ett par minuter sen när den skall vända - och så blir resenärerna irriterade och bussen ännu senare. Bussarna rullar nämligen så mycket som möjligt och utan hänsyn till trafikstörningar, dagisgrupper, resenärer som skall ladda sina kort och väglag. Uppstår något av detta - och det gör det - så blir bussen sen. Redan i början av september såg jag tätortsbussar som var cirka 10 minuter sena. Hur skall det bli i vinter?

Det går dåligt i hockey för Frölunda. Det kommer inte att bli bättre i kväll. Jag skall nämligen gå på matchen på Scandinavium inbjuden av kvällens matchvärd och det har aldrig hänt att de har vunnit när jag varit där. Skall nu satsa alla de nästan 3 miljoner euro som jag vann på det där spanska lotteriet ni minns på Oddset på en Frölunda-förlust. Så i morgon är jag antagligen ännu rikare och kan köpa Ericsson-aktier för pengarn. Ja, nu har jag inte fått de där 3 miljonerna euro ännu men där nere i Spanien förklarade den trevliga damen jag talade med i går att det bara är en tidsfråga. Hon hade just lagt ned 2,5 miljoner av dem i kuvertet som hon lovade skicka senast i dag. Så jag får väl lägga ut av mina andra besparingar så länge...

Med värkande fötter

Ja, så höll man på att bli rik igen i måndags när börsen svängde i väg uppåt. Över 15 000 kalla på en dag blev det. Men det håller man sakta på att ta ifrån mig igen och snart är jag väl tillbaka på eller kanske rentav under den nivå min "förmögenhet" var i söndags kväll.

Nåväl, det må vara finanskris och annat men inte märkte man i alla fall mycket av det på Bussmäs.... förlåt Persontrafikmässan i Göteborg. Nu är det ju tydligen så att persontrafik inte är järnväg, inte båt och inte flyg. För ingen representant för något järnvägsbolag fanns med, inte heller för något rederi eller något flygbolag. Och för den delen inte för bussbolag heller med ett undantag: Swebus. Visserligen Sveriges största buss bolag och efter vad jag fick höra i dag också det sämsta.

Det var tillverkarnas marknad. Ja inte båt- och flygplanstillverkarnas men i två tågtillverkare fanns i alla fall med: Bombardier och Alstom. Jo, de bygger ju tåg också men det var nog mest spårvagnar som motiverade deras medverkan. Och så var det massor med busstillverkare och tillverkare av tillbehör (till bussar) och trafikledningssystem (för bussar). Fast så långt är det ju egentligen bara trevligt. Bussfolk är trevliga människor. Det var bara roligt att gå runt där och prata med dem. Det var bara ett problem: jag hann med högst hälften av vad jag tänkt se. Så jag får åka dit i morgon också även om fötterna värker nu i kväll. Men det blir säkert bra till i morgon och det blir lika trevligt då också.

Jag har fått beröm på nätet. Ja, till och med har en bussägare utnämnt mig till hans idol och jämför mig med Sveriges förmodligen yngsta och definitivt snyggaste vd för ett stort bussbolag. Nämligen Linda Sahlén, som vid 26 års ålder har blivit vd för KR Trafik som har flera hundra bussar. Ingen dålig jämförelse, men läs mer här http://www.bussbloggaren.blogspot.com/

En dyrbar vecka

Den gångna veckan har varit till ett stort elände för oss förmögna. Således förlorade jag cirka 60 000 kronor på mina värdepapper. Inte för att jag har jättemånga sådana utan därför att kurserna föll i sådan panik med över 20 procent. Visst - det var en spännande vecka att se hur kurserna skulle utvecklas. Allra mest spännande var det i fredags kväll. Jag kollade USA-börserna vid 21-tiden och då låg då på 3-4 procent minus. En halvtimme senare låg de på nästan lika mycket fast plus. En halvtimme senare stängde Dow Jones med 1,49 procent medan Nasdaq visade ett obetydligt plus.

Under helgen har världens klokaste i finansfrågor haft möte om åtgärder och frågan är ju om de lyckas ingjuta lite mod i marknaden igen. Exprätterna har redan sagt sitt: det är inte tillräckligt. Ni vet de där som brukar säga att man skall sälja sina aktier nu när de ligger i botten för att rädda så mycket som möjligt. Detta trots att hittills har aktierna alltid stigit igen och så småningom återtagit sitt tidigare värde och lite till. Det gör de säkert nu också. Och då är jag inte ekonomisk expert. Möjligen optimist.

En gång hörde jag en person, som blivit mycket rik på aktier, bli tillfrågad hur han kunnat göra sådana bra affärer:
- Jo, svarade han, jag har alltid lyssnat noga på vad aktiexperterna sagt. Och så har jag gjort precis tvärtom.

Det är klart att man kan känna sig rätt deprimerad över finansoron i världen. Antingen det nu är kris eller krasch. Jag skall medge att jag också var rätt nere i går, men så läste jag den här krönikan i Borås Tidning http://www.bt.se/nyheter/hermansson/hermansson-livet-kan-inte-matas-pa-borsen(904684).gm Mikael Hermansson är något så ovanligt som en krönikör som alltid skriver genomtänkt och sansat, dessutom med stora kunskaper om det han skriver. Efter att ha läst vad han skrivit så kändes det genast bättre. Börsen kanske går ned lika mycket nästa vecka, och nästa vecka och nästa... Men någon gång så vänder den igen.

Och gör den inte det, så kom ihåg: det är inte mitt fel. Och såldes inget jag egentligen behöver bekymra mig över.

Den kommande veckan blir det persontrafikmässa i Göteborg: Persontrafik 2008. Jag antar att en del som läser detta kommer att vara där. Själv kommer jag att vara på mässan på onsdag samt ytterligare en dag. Har inte bestämt mig för vilken än, men troligen blir det fredag. Känner ni igen mig så tveka inte att ta kontakt. Jag har namnskylt där det står PRESS med stora bokstäver och mitt namn med mindre på mig.

Resan till Provence, del 4

Någon gång vid lunchtid passerar vi Lyon och stiftar bekantskap med floden Rhône som skall bli vår följeslagare i stort sett hela vägen till Medelhavet. Snart är vi inne i Provence och landskapet skiftar karaktär. GPS-en visar att vi kör på uppemot 300 meters höjd men vägen omges av många högt belägna bergsbyar. Det är en mycket vacker trakt vi har kommit in som omväxling till det ganska tråkiga Alsace.

Vid 17.30-tiden kommer vi fram till Avignon. Hotel Mercure ligger en bit utanför stan men vi ser det från genomfartsleden. Att sedan ta sig dit via diverse rondeller och enkelriktade gator är inte det lättaste men Örjan kan i alla fall parkera bussen utanför entrén och vi får våra rum. Mitt rum är stort som min tvårumslägenhet här hemma. Det finns två sängar och två soffor. Rummet ligger på första våningen och jag har bussen precis utanför.
Eftersom det är två timmar kvar till middagen (kyckling i dag igen) tar jag en promenad in mot centrum. Lena har hört att det bara är fem minuters gångväg till den stadsmur som omger Avignon. Jag tittar på kartan och lyckas vända den rätt. Sedan går jag och går jag. Efter 30 minuter ser jag stadsmuren och efter ytterligare fem är jag framme vid den. Så det får anstå till morgondagen att gå in i stan utan jag går hem till hotellet igen.

Jag berättar för Lena och Örjan hur långt det är till centrum. Lena hade tänkt att vi skulle gå dit till fots men Örjan lovar att köra oss i bussen. Det är dock inte så lätt. Det går nämligen järnväg genom staden och alla undergångar under den är för låga för vår 3,90 meter höga buss. Till sist lyckas dock Örjan hitta en bro som går över järnvägen och vi kommer fram till stadsmuren. Längre än så är det inte att tänka på att ta med sig bussen. Avignon är en mycket gammal stad. I dag har den cirka 90 000 invånare. Stadskärnan finns sedan 1995 med på Unescos världsarvslista.

Vi får alltså gå till fots in till stadskärnan genom Porte du Republique. Vi kommer direkt in på huvudgatan och passerar förbi en vacker trädgård - eller om det är en park. Vid torget, Place d'Horloge, kan vi se stadshuset Hotel de ville och operan.

Så kommer vi fram till påvepalatset. Påven bodde och verkade nämligen här 1309-1377, den period som brukar kallas "påvens babyloniska fångenskap". Palatset är enormt stort och man kan ju bara tänka sig vilka uppoffringar det behövdes för att bygga det.

Om påven trivdes här vet jag inte men hade i alla fall nära till kyrkan. Katredalen Notre-Dame des Dom ligger nämligen på tomten bredvid. Den är från 1100-talet.

Fortsättning följer...

Resan till Provence, del 3

Efter vinprovningen fortsätter vi i bussen nu något gladare och Örjan styr oss i utkanterna av Colmar och vidare till denna dags etappmål, Mulhouse och Hotel Bristol. Det är ett gammalt klassiskt hotell och mitt rum är litet och nästan lika stort som det bredvidliggande badrummet. Lite problem har jag med lamporna på rummet, men det visar sig att efter en gammaldags hård knackning på dem slutar de blinka.
Örjan får rätt stora problem med att ratta in bussen på den tvärgata, där han kan parkera i bekväm närhet. Gatorna i franska städer är smala och inte byggda för 14 meter långa bussar. Inte blir det bättre av att bilar parkerar ända ut i gathörnen. Men efter mycket backande och lite hjälp av hjälpsamma mulhousare så lyckas det i alla fall.


Vi kommer så pass tidigt till hotellet att det blir en dryg timme till att stifta bekantskap med staden innan middagen. Jag går ut och ser att man har spårvagnar. Till middag serveras vi lax.

Nästa dag startar vi vid 9-tiden efter frukost. Vi kör på utmärkta franska motorvägar, dock avgiftsbelagda och rastar efter ett par timme vid Aire de Beaune Tailly.

Det blir lunchpaus vid St Ambert d'Albon. Jag märker inte något av att personalen är otrevlig men tydligen råkar några av mina medresenärer ut för personal som vaknat på fel sida. Ovanligt i Frankrike, fransmännen brukar annars vara såväl vänliga som hjälpsamma. Jag beställer en Boeuf Haché, alltså hackebiff och den smakar utmärkt. Efter middagen kan man gå runt i den vackra parken på rastplatsen och här finns också en fågeldamm. Jag vet inte mycket om fåglar men nog är detta knölsvanar.

Eftermiddagskaffet från busskaféet intar vi vid en rastplats utanför bergsbyn Mornas-Village. Härifrån har vi utsikt mot byn.

Så fortsätter vi till dagens etappmål Avignon, där vi skall tillbringa två nätter.

Fortsättning följer.

Klicka på bilderna om du vill se dem i större storlek.

Meddelande till mina medresenärer (och andra intresserade): Nils har nu fått upp de första bilderna på sin hemsida www.datanils.se/provance

En gammal bankbok

År 1967 fick jag 1 000 kronor av min moster att användas till ett speciellt ändamål när jag blev klar med mina studier. Nu blev jag dock aldrig klar med mina studier och innan min moster gick bort fick hon också klart för sig att jag sannolikt inte skulle bli det heller, men hon lät mig ändå behålla tusenlappen. "Du behöver den säkert till något annat", sa hon. Men där hade hon fel, jag har inte behövt den - ännu i varje fall. Den var insatt på en röd bankbok och där satte mamma sedan in ytterligare 1 450 kronor under årens lopp.

När vi gick igenom mammas kvarlåtenskap hittade vi den röda bankboken - som jag inte tänkt så mycket på att den skulle finnas - och sedan blev den liggande i över två år i en låda hemma hos mig. I dag tog jag mod till mig och gick med den röda boken till banken. Kassörskan blev alldeles lyrisk när hon såg boken och var väl också rätt övertygad om att den var "död". Men hon kollade och minsann: den röda bankboken hade på något sätt blivit överförd på ett nytt konto - kallat Sjuhäradskonto. Och det visade sig att de knappt 2 500 kronor vuxit till lite över 17 000 kronor. Nu kom det inte precis som en överraskning för mig: banken har varje år skickat kontobesked med behållningen men jag har inte tänkt på hur lite som verkligen satts in på kontot. Över 14 500 kronor var alltså ränta och ränta på ränta.

Min mamma tecknade också en livförsäkring för mig när jag var så där 7-8 år. Jag minns hur en granne kom cyklande en gång i månaden - eller var det en gång i kvartalet - och inkasserade 3 kronor i premie. Det kändes säkert hårt för mamma. 3 kronor var mer än vad hon tjänade i timmen. Det räckte till 9 "flasker" hos "dreckabilen". Banancider som var så gott. Varför finns inte det i dag? *) Så småningom kom räkningarna på försäkringen att skickas till mig och jag betalade 30 kronor om året för den. I år sades försäkringen bara upp och insatt belopp skulle utbetalas. Således fick jag häromdagen en avi på drygt 12 000 kronor, som jag också satte in på mitt Sjuhäradskonto. Så nu har min mosters tusenlapp på drygt 40 år blivit nästan 30 000 kronor.

Och så finns det de som talar om bankkris...

*) Apropå banancider så blev den så småningom Zingo med banansmak. På 1960-talet fanns en utmärkt apelsindryck vid namn Zingo, särskilt lämpad att blanda ut med vodka. Från början hade den Ingo - jodå, efter boxaren - men det var någon strid om namnrättigheten **) och det blev Zingo. Så förstördes drickan med ett nytt recept någon gång runt 1970 och samtidigt lanserades två nya smaker: banan och choklad (sic!). Det borde man inte ha gjort. Zingo med chokladsmak är nog det djävligaste jag någonsin druckit näst ricinolja. Vill någon dricka något som liknar gamla Zingo i dag så går det bra att åka till Norge. Där har man Solo. Smakar som apelsinläsk skall smaka.

**) Det berättas att Ingo blev erbjuden en tredjedel av inkomsterna på Ingo-drickan men han var inte nöjd:
- Jag vill ha minst en fjärdedel.

Resan till Provence, del 2

Efter frukost - förnämlig sådan men jag kunde inte hitta champagnen som reseledaren sa kunde finnas på tyska frukostbord - fortsätter vi söderut och kommer till det kuperade landskapet som går under namnet Kassel-backarna. Här börjar Tyskland bli vackert, men tyvärr: det regnar och är disigt så vi ser inte så mycket. Dock kan Lena berätta att bara vi kommer till Frankrike så skall solen komma fram. Och hon får rätt. Efter ett par timmars resa tar vi en rast vid Reinhardshan och det blir dags för fika vid bussen. Örjan har värmt bullar i ugnen och bjuder runt fatet. Betala får vi göra när vi kommit in i bussen igen.
Tidig eftermiddag lämnar vi Tyskland och kommer in i Frankrike vid Kehl och kör strax utanför Strasbourg och vidare genom Alsace. Strax innan Colmar viker Örjan av på mindre vägar och vi kör genom marker som är fulla med vinrankor. På sina håll pågår skördearbetet för fullt även om det mesta redan har skördats. Vi skriver ju ändå 23 september. Vårt mål är den lilla byn Bennwihr och Bestheim (de tyska namnen lever kvar här men uttalas på franska). Här blir det vinprovning. Vi får prova fyra Alsace-viner. Först en sekt, alltså ett mousserande vin. Så blir det tre sorters vita viner, som blir bättre och bättre för varje glas. Det blir också tillfälle till inköp, så till nyår blir det sekt från Alsace i stället för champagne. Jag köpte också en Gewurtztraminer. Flygresan hem begränsade tyvärr inköpsmängden.
Bennwihr är en liten by, som lever på sin vintillverkning precis som alla andra byar i Alsace.
Efter avslutad vinprovning åker vi vidare mot kvällens etappmål, Mulhouse.

Fortsättning följer...

Klicka på bilderna om du vill ha dem större.

Ett meddelande till mina medresenärer: Nils låter hälsa att han blivit lite fördröjd med att lägga ut bilder från resan men han räknar med att göra det under veckan. Jag återkommer med en länk.

Resan till Provence, del 1

Som jag redan har berättat har jag varit på bussresa till Provence. Resan var arrangerad av Resemakarn i Vänersborg. Vi var 18 stycken som åkte med Sveriges finaste buss för bussresor, nämligen denna Setra S417HDH som ägs av Srömstad-Tanums Buss. Den här bussen utmärker sig genom att den har breda fåtöljer i stället för vanliga busstolar. Dessa står tre i bredd. Det blir alltså gott om utrymme för såväl bak som ben. Så innehåller bussen också bara 35 sittplatser mot normalt närmare 60 för en buss av den här storleken. Vid mittdörren finns ett rejält pentry, där kaffet lagas i perkulator och kanelbullarna kan värmas i micro- eller varmluftsugn. En mycket bra idé för oss som inte i första hand vill åka billigt alltså utan med hög kvalitet.

Jag går ombord på bussen i Göteborg, och avgången därifrån är satt till klockan 07.30 vid bussparkeringen intill Shell-macken vid Nils Ericsonsterminalen. Så det har blivit en tidig tågresa från Borås. Vi är sex stycken som samlats i god tid den småkyliga morgonen och lite blygt presenterar oss för varann. Några minuter före utsatt avgångstid kommer bussen. Vi kan förenas med våra medresenärer som har varit med från Vänersborg och Trollhättan. Alla har bokade platser så även vi som kommer på sist kan alltså få bra plats. Själv sitter jag i ett singelsäte på andra raden.

Vid Nya Björkäng utanför Varberg blir det rast och här stiftar vi också bekantskap med vår förare Örjan Danielsson och reseledare Lena Persson, som skall vara med oss hela resan, även på flygresan hem. Klockan 09.15 fortsätter vi söderut och strax före 11.00 svänger Örjan in på färjeterminalen i Helsingborg, där Scandline-färjan Tycho Brahe väntar på oss och för oss till Helsingør och Danmark.

Sedan är det den trista körningen genom Danmark innan vi når Rødby alldeles lagom för att missa en färja till Puttgarden. Men vi behöver bara vänta en halvtimme innan vi kan rulla ombord på den danska Prinsesse Benedicte. Klockan är nu 14.20 och lite sent för lunch kanske, men ändå blev det en utmärkt pepparstek i den förnäma restaurangen Steak & Seafood med bra utsikt framåt. Puttgarden dyker upp i dimman. Det är rätt trist väder den här första dagen.

Tyska motorvägar är inte mycket att berätta om. GPS-en, som vi alla kan ta del av tack vare bussens monitorer, varnar för kö utanför Hamburg och så blir det också. Vi tappar väl en halvtimme på stillastående eller krypkörning innan vi rastar invid motorvägen och får stifta bekantskap med vad busskaféet kan erbjuda. Förutom kaffe och bullar finns det också Irish coffee, något som snabbt blir mycket populärt.

Strax före klockan 21.oo kommer vi till Göttingen där vi kan ta in på vårt hotell Clarion Parkhotel en bit utanför centrum. Snabbt upp på rummen, som håller hög standard, och vaska av sig lite lätt innan det blir sen middag i restaurangen. Kycklingfilé och brylépudding. Smakar gott men det är lite för sent kanske för att den rätta aptiten skall infinna sig.

Vid hotellet finns också en buss från Småland. De har vari i Ligurien, dit vi också skall komma på resans sista dag.

I nästa avsnitt kommer vi till Alsace...

(Klicka på bilderna om du vill ha dem större)

Bilderna sorterade

De senaste två dagarna har jag inte hunnit skriva här eftersom jag har varit fullt upptagen med att sortera bilder. Det har blivit ca 1 300 bilder från mina resor till Rügen och Provence. Tänk vad lätt det har blivit att fotografera nu sedan digitalkameran kom. Och billigt blir det: minneskortet är närmast outslitligt. Skulle det ändå slitas ut så kan man få ett nytt på 4 Gigabyte (ca 2 400 bilder) för ett par hundralappar. Och batterierna bränner jag själv hemma - laddar själv menar jag. Det jag bränner själv hemma är ju något helt annat. CD-skivor alltså. Däremot inte bullar, för jag bakar inte. Kanelbullens dag i morgon får ursäkta.

Skulle det varit på den gamla goda tiden då man satte en minnesrulle i kameran i stället för ett minneskort och den var full efter 36 bilder så skulle detta fotograferande ha kostat mig minst drygt 7 000 kronor för filmrulle, framkallning och kopiering. Och så hade jag behövt över fyra album att sätta in bilderna i. Nu har jag bilderna på hårddisken och - ordentlig som jag är - även på en extern hårddisk. Det tar mindre plats än ett halvt fotoalbum.

Digitalkameran måste vara världens bästa uppfinning sedan hjulet uppfanns. Eller möjligen avstängningsknappen på TV-n. Fast i kväll var det ju Diggiloo med Lottorna Engberg och Bromé. Klart sevärt. Och så var det en snygg tjej som var mycket duktig i Postkodmiljonären. Vi får väl se nu om hon klarar 225 000 kronor i morgon. Livlinorna är slut. Min idol i sammanhanget var dock den där damen för någon vecka sedan som använde två livlinor redan på andra frågan men sedan gick fram utan livlinor fram till 500 000-kronorsfrågan. En fråga som var väldigt lätt om man tänkte logiskt, men det kanske man inte gör framför en TV-kamera när en halv miljon står på spel. Annars tycker jag det var rätt självklart att Wagners Niebelungenring slutar med Ragnarök, alltså undergången. Nåväl, den har damen som höll på att slå Postkodmiljonärsrekord genom att åka ut på 2 000 kronorsnivån gick hem med 350 000 kronor.

Snart skall jag ta itu med att skriva min reseberättelse om resan till Normandie. Så hav bara tåalamod, alla trevliga medresenärer som väntar på att läsa den.